Working

Jag har så fullt upp att jag inte ens hinner blogga.

Lite uppdatering:
Jag har varit i Vadstena med Per, det var trevligt. Lite synd att vi inte hade sol, men det gjorde inte så mycket tycker jag. Under tiden jag var där har pappa gjort om en vägg (!!) i lägenheten som han inte var nöjd med. Bara sådär liksom. Sedan har jag varit på Ikea två dagar i rad och köpt bland annat en soffa. Idag har jag letat efter porslinstallrikar på mammas och pappas vind och under tiden röjt den åt dem. Nu kan man gå där, till skillnad från tidigare. Det var mycket uppskattat. Och så har jag tvättat och diskat en massa saker som jag ska ha.

Imorgon ska jag åka och plocka in allt hos mig och sedan är det kanske dags att börja packa inför usa-resan på tisdag. På måndag morgon ska jag få mjukgörande massage av naprapaten.

Nu ska jag undersöka var man kan hitta billigast och bäst microvågsugnar.

Ha det så bra!

Destination 5: Det gamla munkklostret

Ja, jag vet. Jag hoppade över destination 4 med flit. He he... Men om ni vill veta så sov vi utanför Ängelholm. En väldigt trevlig liten håla! Det roligaste som hände var att vi skrattade så mycket att jag fick kramp i magen på kvällen, för vi kom på en rolig sketch man skulle kunna göra på en restaurang. Den kanske jag har med i någon film jag gör. Jag samlar på sketcher till det.

Ikväll ska vi bo på ett spökhotell. Eller det säger folk i alla fall att det är. Vadstena Klosterhotell. Jag och mamma har haft en väldigt bra dag och vi har skrattat mycket. Vi var faktiskt riktigt roliga och vek oss dubbelvikta av skratt flera gånger, allra mest när vi svängde in på klosterhotellets parkering. Det är ingen idé att jag berättar vad som hade utlöst skrattanfallet, för det skulle inte låta lika roligt som det var. Det hade inte blivit någon bra sketch, det var bara mamma- och Malinhumor.

Nu får vi snart se om det spökar i rum 315...

God natt!

Destination 3: Höganäs

Mitt kakel kommer härifrån. Då är det nog bra att sova här.

Mammas kompis Cathi bor också här, så det är väl mest därför vi är här. Idag har vi inte gjort så mycket. Vi har tagit oss från Tylösand och hit med lite lagom intressanta stopp på vägen.

Det roligaste som hände var att vi såg en massa påfåglar utanför ett slott vi besökte. De var fina! Men tyvärr hade jag lämnat kameran i bilen...

Däremot hade jag en väldigt spännande natt! Jag somnade klockan ett ungefär. En timme senare vaknade jag av att det lät och såg ut som att blixten slog ned bredvid min säng. Vi hade vår balkongdörr öppen och jag låg såklart närmast. Nu var det inte riktigt så farligt. Men det åskade och blixtrade helt sanslöst mycket! Gardinerna fladdrade och blixtarna lyste upp hela rummet flera gånger i minuten, det var riktigt spöklikt. Det hände så mycket på en gång att det var omöjligt att räkna ut hur långt bort åskan var, eftersom man inte visste vilken blixt som hörde ihop med vilken knall. De gick liksom in i varandra och det tog aldrig slut. Men rätt länge var den helt klart rakt över oss. Åh vad jag hade velat se himlen då... Måste ha sett riktigt häftigt ut. Men jag vågade inte gå fram till dörren.

Jag måste ha somnat efter ett tag i alla fall. Men det var nog det värsta åskväder som jag någonsin varit med om.

Idag är det svalare ute. Inte samma tropiska luft som igår.

Destination 2: Tylöbäck

Inte nog med att vi kom iväg lite senare än tänkt från mammas kusin, nej nej. Första stoppet säljarna gör är inte hos en kund utan på Godisfabriken i Mullsjö. De har en fyndig slogan tycker jag.
Smaskandes på godis av alla dess slag åkte vi vidare och hann med att hälsa på en hel del kunder. Vår lunch passade vi också på att äta hos några kunder till oss - visst är vi effektiva? Där fick jag också beröm för min smak på pizza. Jag kan ju inte äta mozarella så jag bad dem ta bort den och kanske lägga till någon extra grönsak istället. Paprika till exempel, tyckte jag. När jag sedan fick in pizzan sa servitrisen:
- Kockarna tyckte att ditt förslag på pizza såg fräscht ut!
Så om ni åker förbi Isaberg någon gång och äter en pizza som heter något i stil med Malins special, då vet ni vem som har uppfunnit den.
Mammas släkt kommer från Torup och där har de även skog, Kragared, som vi besökte. Vi passade också på att lägga blommor på hennes mormor och morfars grav, samt titta på graven för de som bodde på Bjernalt och som vi har vårt släktnamn Bjernald ifrån. Mammas morfars far eller något liknande.
Efter några kundbesök till anlände vi till Tylösand där vi bestämde oss för att stanna. Vi checkade in på hotell Tylöbäck i närheten och tog sen bilen en kilometer mot havet. Där gick vi på stranden en stund, konstaterade att den enda restaurangen med havsutsikt var fullbelagd, och gick sen vidare till en liten krog en bit upp. En intressant upplevelse. För det första var hovmästaren helt galen! Fast rolig. Han hälsade oss bokstavligen välkomna med öppna armar och ett glädjetjut. Vi måste ha varit de första gästerna sedan stenåldern tänker ni nu, men vi fick till och med vänta 20 minuter på att få ett bord. Hur orkar han hålla igång? Och för det andra var nog hela menyn felstavad. De erbjöd "dagens sopa" och på pizzamenyn stod det "Delad pizza kostar 20 kr". Två delade pizzor tack!
Efter maten tog vi en kvällspromenad på sandstranden. Härligt! Det började mörkna och vi stod ganska ensamma vid vattnet när en kille runt 30 år kom fram och frågade:
- Ska ni stå här länge eller?
Min första tanke var att vi stod i vägen och att han hade 20 kompisar som han tänkte dra ner med högtalare och dunkadunkamusik och dra igång värsta strandfesten just precis där, så jag tittade mig först omkring och funderade över hur långt bort vi skulle flytta oss på den stora sandstranden eller om han inte kunde vara lite mer flexibel innan både jag och mamma började svara:
- Eeh... njae, eller eeh..? lite sådär halvstammigt.
Då visade det sig hur mycket man egentligen hinner tänka på en sekund och hur fel man kan ha när man gör det.
- Jo, alltså jag tänkte bara höra om ni skulle kunna hålla i min rumsnyckel medan jag badar?
Jaså, det var så han menade. Klart vi kunde det! Det tog honom dessutom bara en minut att doppa sig. Kanske hade han inga kompisar heller.
Nu ska jag duscha av mig all sand på benen och sen gå och lägga mig. Vi hörs imorgon!

God natt!

Destination 1: Sörgården i Habo

I morse klockan 10.43 påbörjade jag och mamma vår säljresa ner mot Västkusten. Jag passade på att använda mina linser som jag provar, eftersom jag inte kan ha dem när vi sågar och grejar i lägenheten. Men bilen var tydligen inget bra ställe heller, för efter bara drygt två timmar kändes mina ögon jättetorra och jag var tvungen att ta ut dem när vi stannade. Inte ögonen då, utan linserna.

Första stoppet gjorde vi utanför Örebro, där vi hittade ett litet matställe vid motorvägen. Ovanligt mysigt för att vara vid motorvägen faktiskt. Hela vägen hemifrån hade vi sett en massa veteran- och raggarbilar, några med husvagn bakom sig, som var på väg åt samma håll som vi. Det måste vara någon festival eller något vid Vättern, tänkte vi, och passade på att fråga en motorcykelknutte vid vägkrogen som såg ut att kunna höra dit. Men det gjorde han tydligen inte.
- Ingen aning. Jag ska bara hem.
Han kanske inte tycker om festivaler. Någon gång vid Askersund började vi möta bilarna istället, så det måste vara där i krokarna som det var drag av något slag.

Andra stoppet gjorde vi i Hjo där vi satte oss och åt på en glassrestaurang. De hade väldigt många roliga glasskombinationer, någon som såg ut som en snögubbe, någon som en hamburgare och en annan som ett sjörövarskepp med tillhörande guldkista. Vi bläddrade och bläddrade i den stora glassboken. Jag valde mellan Sorbébåten och Kola (för allergiska glassälskare) men är ju ganska trött på att äta sorbé hela tiden (även om det ju är gott) så jag tog Kolan. Det var tre kulor med havreglass och några jordgubbsskivor bredvid. Toppingen bestod av kolasås och kakao. Det smakade bra.

På väg till mammas kusin Per som bor utanför Habo, besökte vi Habo Kyrka som tydligen var värd att besöka enligt folk. Visst, den var väl fin. Ovanlig eftersom den var helt i trä och hade väldigt mycket väggmålningar. Men den kändes inte så stilla direkt. Några satt där inne och jobbade med något och en ung tjej klampade högt genom hela gången, upp i en trappa och rasslade med nycklar och klampade så högt på övervåningen att vi funderade på om taket skulle hålla. Okej, jag överdriver kanske aningens men ni förstår poängen. Efter en snabb titt gick vi ut igen och nu kan vi i alla fall säga att vi varit där. Om det nu skulle vara en merit i något sammanhang.

Så nu är vi alltså hos kusin Per i Habo. Eller just det, utanför Habo sa jag ju. Sörgården om jag ska vara mer exakt. Han har bjudit på rökt sik och berättat en massa spännande historier om huset och släkten. Efter att jag frågat förstås, vilket jag tydligen var bra på. Jag fick veta att huset vi är i blev byggt år 1916 och att det på den tiden var mycket viktigt att bygga ett hus som hade högre i tak än grannens. Men huset på andra sidan sjön har tydligen ännu högre status.

Jag, mamma, Per och katten Ada tittade på den sista halvtimmen i VM-finalen. Det var mamma som lite fint frågade om vi kunde slå på TV:n. Vi andra tre tyckte väl inte att det var helt nödvändigt, men det blev ju ganska spännande ändå. Synd bara att Spanien gjorde ett mål de sista minutrarna. Det var ju bra att Spanien vann eftersom jag tydligen höll på dem, men jag hade hoppats på straffar. Jag gillar straffar. Det var den enda anledningen till att jag tittade på fotboll när jag var liten och det sitter väl kvar.

Nu ska jag lägga mig. Imorgon bär det iväg mot Halmstad.

Sov gott!

Fyra dagar, elva bilder

Ja, bilderna får tala för sig själva den här gången. Det måste dock tilläggas att Brandtornet i Öråsen var väldigt högt och att jag trots det klarade av att klättra upp i det! Och att gitarristen i Perssons Pack nog hade en rejäl nackspärr i lördags natt.


Det var fyra väldigt bra dagar.

Om jag vore en fisk...

Lina och jag satt vid fyrisån med varsin isglass i handen efter lunch idag.
Malin: Alltså, om jag vore en fisk... då skulle jag ju Inte välja att bo i Fyrisån.
Lina: Nej... Men Stilla havet kanske.
Malin: Ja, Stilla havet vore bättre. Men där finns det ju hajar.
Lina: Äh, om jag vore en fisk, då skulle jag vara den där coola how's-it-hanging-fisken som simmade runt och var trevlig mot alla och ba' "jo men visst, det flyter på liksom". Så ingen skulle vilja äta upp mig.
Malin: Sant. Och jag skulle vara den där fisken som har koll på vart man kan simma utan att bli uppäten och sånt.
Lina: Du skulle sitta där i din säkra grotta medan jag är utanför och ba' "Men Malin, kom igen nu leker vi!"
Malin: Ja. Eller så skulle jag vara en val. Då skulle jag kunna göra en massa roliga konster och sånt.
Lina: Ja, det vore coolt. Malin, vad kul vi skulle ha!

Summertime

Brandlarmet var rätt bra ändå. I morse frågade jag om jag skulle få någon kompensation för att jag inte hann bada klart och då sa killen i receptionen:
- Njaej, men du kan ju gå in och simma nu om du vill.
Så då fick jag gå in gratis! Bra va?

Jag har fått veta att Informus borde betala min simning eftersom företag ska stå för friskvård för sina anställda. Hm... Värt att ta upp med Mikael Bengtson.

I går när jag började ta på mig skorna för att åka hemifrån kom Zenda och frågade mig om vi skulle gå ut och gå. Jag sa att hon måste stanna hemma. Från att ha sett så hoppfull ut sänkte hon huvudet och gick besviken tillbaka och lade sig i korgen. Men jag hade ju bråttom till jobbet! Idag kanske jag ska gottgöra henne och gå en liten sväng till bäcken. Fast hon har säkert fått en massa promenader sedan dess ändå.

Ikväll åker jag bort! Uppåt i Sverige, till Hälsingland. Det ska bli underbart skönt. Kommer hem på tisdag tror jag.

Ha det så bra!

Suck

"Heeeej och väääälkommen tiiiill blaaablaaa SLOTT.....(Paus)..... Ooom du viiill veeeta våååra öppeeetiiider, T R Y C K EEETT........(Lång paus)....... Ooooom duuu viiiill......"

Vad tror människorna? Att man är förståndshandikappad? Hörselskadad? Halvdöd? I så fall ringer man väl för sjutton inte!

Och när man väl har valt rätt alternativ efter den långa utläggningen på två minuter, väntat i en telefonkö som aldrig tycks ta slut och äntligen kommit fram till rätt person, då får man ett sånt här svar:

"Jag har inte tid med dig."

Okej, men tack ändå.