Varför ska det vara så jobbigt?
Jag är ju alltid hungrig. Det spelar ingen roll vad jag äter verkar det som. Och jag har inte råd att alltid gå och köpa något då min mage säger ifrån. Vet ni vad 7 elevens bananer kostar?? Typ tio gånger så mycket som en vanlig livsmedelsbutik. Men någon sådan finns inte vid skolan. Och när jag kommer till jobbet i Uppsala är jag så trött på bananer att jag istället inte äter någonting.
När jag har tid att laga mat lagar jag så att jag har till matlådor. Men jag lägger uppenbarligen för lite mat i varje låda för jag blir ju aldrig mätt! Så när jag lagar värsta maten räcker det ändå bara till en ynka matlåda. Och färdigmat klarar jag mig tydligen inte på för det har jag ätit några dagar nu och jag har nästan ingen energi kvar. Vad ska jag göra? Jag kan inte ha det så här.
Är nere i en liten svacka nu.
torsdag 30 september 2010
måndag 27 september 2010
Not coming back
I lördags hjälpte Per mig att installera TV:n.
Igår var Johanna hemma hos mig, det var kul! Vi gjorde lax och maränger. Fast inte båda tillsammans... det kanske lät så. Nej, lax till förrätt och maränger till huvudrätt. Ungefär. Men jag har en hel påse kvar.
Finns på Coop Forum i Boländerna.
Egentligen behöver det inte vara just den. Jag valde den bara för att den var så fin! Men det jag önskar mig är egentligen detta:
En pryl som kan:
1) kopplas till datorn och ge ett bra ljud när jag lyssnar på musik
2) handskas med en CD-skiva
3) kopplas till TV:n så att jag får mer ljud därifrån (inte supernödvändigt men vore bra)
4) se trevlig och snygg ut. Gärna svart eller mörkbrun i färgen
Finns den?
Ha sån...
Tack!
Nu har jag flyttat hemifrån på riktigt. Jag ska ha en inflyttningsfest också men har inte hunnit tänka så långt än. Vill du komma på den? Hör av dig!
Kram och puss
torsdag 23 september 2010
onsdag 22 september 2010
God natt!

Fjärde natten i min lägenhet. Jag har hört att man sover bra av grönt.
Idag missade jag skolan! Bara för att jag inte fått mailet med nytt schema, liksom 11 andra i klassen. Så rektorn skickade ett mail om hur viktigt det är att hålla koll på tiderna. Men jag menar, om bara två i klassen dyker upp på lektionen, då har ju något gått snett i kommunikationen mellan skola och elever... Jag har i alla fall jobbat idag, så något annat vettigt gjorde jag istället.
Och jag vet, bara fjärde natten. När jag skrev för typ ett år sedan (eller en vecka kanske det var) att jag flyttat hemifrån. Men det har jag faktiskt! Det är bara det att det finns så mycket annat att göra än att ha tid med att sova i min egen lägenhet.
Pappa hjälpte mig att sätta upp rullgardinen igår. Och så åkte vi och köpte en TV-bänk som jag hittat på blocket. Och så handlade vi. Jag kan rekommendera att ta med sin pappa när man ska handla mat! Min frys är nu nästan så full den kan bli. Tack pappa!
Ikväll ska jag gå på bio med Per och se Wall Street - money never sleeps. Jag blev inte så jätteklok av att titta på trailern, men jag tror att den kan vara bra. Vi får la se...
Nu ska jag jobba lite till. Duktig Malin.
torsdag 16 september 2010
"Jag var modigare förut. När jag var liten och gick i ettan var det en kille i klassen som jag tyckte var så söt! Så då sa jag det till honom: "jag tycker du är söt". Och då gick vi hem till honom och lekte med lego."
- Karolina Markgren
Äntligen gör jag någonting som jag verkligen trivs med! Jag gjorde helt rätt när jag valde att söka till Calle Flygares teaterskola. Jag får utlopp för min fantasi, min energi och allt som gör att jag känner mig levande på riktigt. Och jag älskar att leva!
Jag har flyttat hemifrån nu också. Jag har i och för sig bara varit hos mig tre nätter, varav två helt ensam. Annars har jag sovit hos Per. På Ekhöjden är jag i alla fall inte. Mamma och pappa hör av sig ibland och frågar när jag kommer hem, men just nu är mitt schema så fullspäckat att jag knappt kan planera någonting alls. Och fullspäckat schema utan planering går inte riktigt ihop...
Jag går i skolan förmiddagar. Jag jobbar eftermiddagar. Jag handlar mat och gör matlådor, jag hinner bara fundera över tvätten, jag jobbar med en revy på helgen och torsdagskvällar, jag försöker hinna med att dansa när jag kan, träffa kompisar, träffa Per, göra läxor, gå till tandläkaren, rösta på fp, gå till läkaren, öppna brev, gå till frisören och färga håret, lära mig manus utantill, äta, sova, andas... Jag har inte ens haft tid att gå ner i källaren och boka tvättid! När jag ska komma och hämta fler grejer från Ekhöjden? Jag vet inte!
Men jag trivs i alla fall. Det är huvudsaken. Möjligen skulle jag vilja ha ett annat jobb, då jag inte vill ha pappa som chef. Helst skulle jag jobba med människor på en restaurang, i butik eller på hotell. Eller café. Eller något annat. Någon som känner någon som känner någon?
Ja, Lina. Livet var kanske lättare när man var liten och lekte med lego. Att leva är en utmaning, men den kan vara himla rolig ibland.
Jag har flyttat hemifrån nu också. Jag har i och för sig bara varit hos mig tre nätter, varav två helt ensam. Annars har jag sovit hos Per. På Ekhöjden är jag i alla fall inte. Mamma och pappa hör av sig ibland och frågar när jag kommer hem, men just nu är mitt schema så fullspäckat att jag knappt kan planera någonting alls. Och fullspäckat schema utan planering går inte riktigt ihop...
Jag går i skolan förmiddagar. Jag jobbar eftermiddagar. Jag handlar mat och gör matlådor, jag hinner bara fundera över tvätten, jag jobbar med en revy på helgen och torsdagskvällar, jag försöker hinna med att dansa när jag kan, träffa kompisar, träffa Per, göra läxor, gå till tandläkaren, rösta på fp, gå till läkaren, öppna brev, gå till frisören och färga håret, lära mig manus utantill, äta, sova, andas... Jag har inte ens haft tid att gå ner i källaren och boka tvättid! När jag ska komma och hämta fler grejer från Ekhöjden? Jag vet inte!
Men jag trivs i alla fall. Det är huvudsaken. Möjligen skulle jag vilja ha ett annat jobb, då jag inte vill ha pappa som chef. Helst skulle jag jobba med människor på en restaurang, i butik eller på hotell. Eller café. Eller något annat. Någon som känner någon som känner någon?
Ja, Lina. Livet var kanske lättare när man var liten och lekte med lego. Att leva är en utmaning, men den kan vara himla rolig ibland.
söndag 5 september 2010
La vie n'est pas facile
Hemma igen. Hemma till underbara Sverige, underbara vänner, underbara förändringar, underbar pojkvän...
Men också hemma till stressen och pressen. Saker som man inte tänker så mycket på när man är borta, men som nu dyker upp igen och gör en utmattad. Alldeles för mycket tankar. Varför är det så? Man längtar till det som är bra, men med det som är bra kommer också saker som är mindre bra. Livet kan aldrig vara bara bra. Det måste tydligen alltid finnas något. Något som gör livets våg balanserad.
Jag har det egentligen väldigt bra. Ibland gör jag en checklista över alla bra saker i mitt liv. Jag skriver aldrig ner den, men jag försöker tänka igenom vad jag har som jag är glad över. Och det hjälper oftast. Då inser jag att vågen kanske ändå väger tyngst där de positiva sakerna finns. Men man har väl ändå rätt att vara ledsen ibland? Ledsen över de där övriga grammen på andra sidan vågen. För de finns ju där.
De kommer nog alltid att finnas där. Kanske byts de ut mot något annat, precis som att man får nya saker att vara glad för. Är det meningen att det ska vara så?
Hundar har nog inga problem. Och om de har det så är det nog inget de går och gräver ned sig över. De verkar så bekymmerslösa.
Men också hemma till stressen och pressen. Saker som man inte tänker så mycket på när man är borta, men som nu dyker upp igen och gör en utmattad. Alldeles för mycket tankar. Varför är det så? Man längtar till det som är bra, men med det som är bra kommer också saker som är mindre bra. Livet kan aldrig vara bara bra. Det måste tydligen alltid finnas något. Något som gör livets våg balanserad.
Jag har det egentligen väldigt bra. Ibland gör jag en checklista över alla bra saker i mitt liv. Jag skriver aldrig ner den, men jag försöker tänka igenom vad jag har som jag är glad över. Och det hjälper oftast. Då inser jag att vågen kanske ändå väger tyngst där de positiva sakerna finns. Men man har väl ändå rätt att vara ledsen ibland? Ledsen över de där övriga grammen på andra sidan vågen. För de finns ju där.
De kommer nog alltid att finnas där. Kanske byts de ut mot något annat, precis som att man får nya saker att vara glad för. Är det meningen att det ska vara så?
Hundar har nog inga problem. Och om de har det så är det nog inget de går och gräver ned sig över. De verkar så bekymmerslösa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



