Malin Bengtson

Nytt namn, ny blogg!

2011-01-28T19:35:00.003+01:00

Hejsan alla ni underbara människor som tar er dyrbara tid till att läsa min blogg! Det uppskattas.

Min nya blogg hittar ni här: http://malinbjernald.blogspot.com

Varför har jag bytt blogg? Det har jag minst två anledningar till. Vill ni ha fler får ni ringa och fråga så hittar jag på någon mer.

Anledning 1: Jag har bytt efternamn! Malin Bjernald klingar det nu när jag presenterar mig och det är min mammas släktnamn. Hon har hetat det, mormor heter det, min moster... ja ni fattar. Min mormors pappa (mamma, rätta mig om jag säger en generation fel nu) ägde en gård i Halland som hette Bjernalt. Därifrån fick han inspiration till att skapa namnet Bjernald, som nu levt vidare genom - från i alla fall mitt håll i rakt uppstigande led kvinnorna i vår släkt. Jag har alltid velat heta Bjernald, även om jag tycker det är synd att heta något annat än mamma, pappa och min bror. När jag var liten tyckte jag inte om namnet Bengtson så mycket, även fast det stavades med ett s. Men sedan gillade jag det mer och mer och nu känns det verkligen som en del av mig! Malin Bengtson. För det är ju så jag alltid har hetat, det är så jag alltid skrivit min signatur. Så det var inte helt lätt att välja att byta till Bjernald. Men jag tänkte över det, lyssnade till vad som kändes rätt för mig och kom fram till att vad jag än heter, så kommer min bakgrund, min familj och namnet Bengtson alltid att betyda lika mycket för mig och jag älskar innerligt de personer som heter det idag. Det får ni aldrig tvivla på. Malin Bjernald är bara ett namn, och nu är det mitt namn.

Anledning 2: Det är möjligt att ni inte godtar detta som en anledning till att byta blogg, men så här var det: jag hade alldeles för många google-konton (dvs fyra stycken) och beslutade mig för att ta bort malin.bengtson@home.se helt som ett konto i google. Jag lät min gmailadress ta över bloggen och trodde att allt var frid och fröjd. Men ack... När jag raderat kontot och öppnade bloggen insåg jag till min fasa att alla mina bilder försvunnit! Jag trodde de hade laddats ner till bloggen och inte var kopplade till kontot! Men det var dem tydligen. Någon dag kanske jag orkar leta upp bilderna i min dator och ersätta de tomma svarta rutorna med liv igen så att man kan läsa tidigare inlägg, men tills dess... önska mig lycka till i fortsättningen och läs min nya blogg!

Kramar Malin

Några roliga klipp från Reuter & Skoog, Yrrol och Hey Baberiba

2011-01-10T21:41:00.003+01:00

Varmt = underbart

2011-01-07T16:27:00.001+01:00

Jag älskar min mysiga filt från Chilli. Rekommenderas starkt till alla som fryser!

Published with Blogger-droid v1.6.5

En ny liten blomma...

2011-01-07T15:34:00.001+01:00

... har fått flytta in hos mig idag. Det är en orkidé i miniformat som jag ger ett hem till.

Published with Blogger-droid v1.6.5

GOD JUL FRÅN....... från....... öh...

2010-12-23T16:19:00.018+01:00

Åh, familjen Bengtson har fått brev när jag kommer hem! Vad spännande...

Nämen titta, ett julkort! Visst är det trevligt med julkort. Jag ska öppna det på en gång!

Eh... jaha. Någon var lite väl stressad i julruschen kanske?

Om du som har skickat julkortet läser den här bloggen... förlåt oss för att vi inte skickar ett lika fint tillbaka! Men vi vet liksom inte vart vi ska skicka det någonstans.

Som jag har letat...

2010-12-23T16:11:00.007+01:00

Nu har jag äntligen hittat en väska som passar!

Vissa förstår inte det där. Men det är superviktigt att ha en väska som matchar hemnyckeln.

10 steg i hur man gör julkorv med sin hund

2010-12-21T16:31:00.014+01:00

STEG 1

Tag fram en stor gryta som du kan blanda ihop allt i. Se till att din hund har förstått att den är till för julkorvsbak och inte är en gigantisk mattunna som man ska äta ur.
STEG 2
Häll i köttfärs och mjölk i grytan. Håll koll på var hundens tunga befinner sig.

STEG 3
Rör ordentligt om allting. Försök unvik att blanda i dreglet som eventuellt kommer från hunden.
STEG 4
Tillsätt kryddor. Noskvalster kan ge en extra touch till korven men rekommenderas inte.
STEG 5
Låt hunden smaka av. Stoppa dock inte ned samma sked i grytan igen.
STEG 6
Nu har du i alla fall en för tillfället nöjd hund. Då kan du fortsätta jobba utan störande gnälljud.
STEG 7
Se till att det rörs om ordentligt.
Titta gärna ner i grytan för att se om du kan upptäcka oönskade klumpar i smeten.
STEG 8
Nu är det dags att steka upp lite korvsmet för att se om den är lagom kryddad...
...och sedan smaka av.
STEG 9
Nu är det dags att knyta korvskinnet.
Såvida inte hunden hjälper dig att knyta skinn, håll ett öga på grytan med korvsmeten.
STEG 10
Dags att stoppa korven.
Vänta... VAR ÄR HUNDEN???

Jaså där var hon. Puh...
Nu är korven klar!
När man har kokat den kan man servera med söt senap och potatis. Väldigt gott!
Hundar får också smaka!

Jag hoppas att detta var till nytta. Lycka till med julbaket, önskar Malin och Zenda!

Sju talande bilder om mig

2010-12-15T17:19:00.007+01:00

... eller om min vecka egentligen. Men det är ungefär samma sak i det här fallet.

I fredags hade jag och pappa vår årliga julhandlar-dag i Stockholm med tandläkare, julklappshandling och biobesök. Självklart åt vi på Pizza Hut och där hänger några underbara tavlor som jag bara måste titta på varje gång. Här är mina två favoriter:

I söndags kompenserade jag fredagens långa promenader i Stockholm, med att baka pepparkakor med Per inför kvällens kalenderkväll. Vi var riktigt duktiga och satsade ordentligt med glasyr som vi färgade och vackert spritsade på. Jag åt inte så många pepparkakor just den kvällen, men nu två dagar senare har jag säkert ätit upp hälften av alla vi gjorde. Om inte mer. Så fredagens promenad är nog loooong gone...

Förutom pizza och pepparkakor är det här något jag väldigt väldigt ofta äter. Det är ju såååå gott!

Igår såg jag en skylt på en lägenhetsdörr. Och det får avsluta den korta berättelsen om min vecka :-)

Några som är trötta på att bara få läsa halva tidningar till frukost. Frågan är vad tidningsbudet gör med andra halvan? Tar hem och eldar med i öppna spisen kanske?

Ja, jag tycker om att fylla i listor...

2010-12-14T14:46:00.002+01:00

Höger- eller vänsterhänt: Högerhänt.

Humör just nu: Väldigt trött och lite glad.

Favoritgodis: Choklad.

Är det nåt du absolut inte äter: Laktos.

Kläder jag har på mig just nu: Ett par vita strumpbyxor, ljusa jeans, en svart topp och två svarta tröjor. Och tro det eller ej, men jag fryser inte.

Musik just nu: Inget, det är dödstyst i högtalarna från datorn. Okej då, något slags surrande ljud hörs men annars...

Vad sa du senast: "Han gick", till tanten mitt emot mig på tåget om konduktören som ignorerade oss.

Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Framtiden.

Julplaner: Vara hemma med familjen mest.

Fisk eller badkruka: Fisk! Fast före detta badkruka.

Längd och vikt: Hm... 168,5 cm tror jag. Men vikten? 54 kg kanske. 55... Vi säger 54,5 kg.

Hur många kuddar sover du med: Jag sover på en men jag har två till i min säng. En har jag som läskudde och den tredje har jag bara för att höja mysfaktorn.

Favoritväder: Sol, värme och vindstilla!

Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med: En dagbok med penna. Men oj, bara det är ju två saker! En kudde också då. Om inte en vän räknas, för då vill jag ta med en vän istället för kudden.

Spelar du nåt instrument: Nej, men jag har spelat blockflöjt, piano och gitarr. Inget avancerat såklart och nu har jag glömt bort nästan allt.

Morgon- eller nattmänniska: Får jag säga kvällsmänniska?

Sparare eller slösare: Både och! Jag sparar mycket men jag älskar att köpa saker.

Vem är viktigast för dig: Min bror.

Bästa film: Blood Diamond.

Tror du på liv på andra planeter: Ja, absolut. Med tanke på hur stort Universum är måste det ju finnas!

Kommer du ihåg din första kärlek: Skulle jag ha glömt det, eller? Ja det gör jag.

Älskar du henne/honom fortfarande: Nej.

Har du några homosexuella vänner: Nej, det tror jag inte.

Tror du på mirakel: Jag vet inte. Men jag tror på ödet och att allt har en mening. Det kanske är samma sak.

Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja, om man hittat rätt person.

Ser du dig själv som tolerant mot andra: Ja, eller det beror på hur man ser på saken. Jag kan acceptera alla typer av människor och deras åsikter, men om någon är elak eller säger dumma saker gång på gång är jag nog inte särskilt tolerant.

Ser du på kärleken som ett misstag: Vad är det för fråga? Kärleken är ju det bästa som finns.

Hur många barn har du, vill du ha: Jag vill ha två barn, en tjej och en kille. Om jag får välja alltså.

Bio eller promenad: Både och.

Är du kittlig: Ja!

Snarkar du? När jag är sjuk.

Stjärntecken? Skorpion.

Rädd för insekter? Ja, vissa.

Äckligaste insekten: Allt som rör sig snabbt och okontrollerbart.

Största svaghet: Ormfobi.

Det här är jag bra på: Att göra pannkakor.

Bästa bok? Böcker som man kan fylla i.

Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Att kunna flyga.

Vad vill du jobba som? Filmskådis och regissör.

Chips, morötter eller godis? Jag tycker faktiskt inget låter särskilt lockande. Får jag välja hemmagjord hallonglass?

Pizza eller hamburgare? Pizza! Alltid.

Skriver du dagbok? Ja, fast inte varje dag.

Har du någon flickvän/pojkvän? Ja, min pojkvän heter Per.

Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? Var nånstans? Jag skulle vilja tatuera mig om jag vågar (lite läskigt om det gör ont...), i så fall något litet. Kanske något kinesiskt tecken, en liten symbol eller bara en liten fjäril på vristen. Den får inte synas för mycket. Pierca mig vill jag aldrig göra, hål i öronen räcker för mig. Fast när jag var yngre ville jag pierca magen eller tungan. Tungan skulle vara lite coolt, men jag kan nog inte jobba som skådis då... Så där rök det.

Stökigt eller välstädat? (ditt rum, hus, lägenhet m.m.) Välstädat.

Gungar du på stolen? Nej, faktiskt inte. Men jag sitter alltid med benen uppe på något sätt.

Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Hualigan, aldrig i livet!!! Jag tycker om mitt liv för mycket för det. Men om jag skulle våga och om jag skulle bli garanterad att överleva utan skador, då skulle det vara väldigt häftigt.

Vilken hand håller du gaffeln i? Vänster, som man ska.

Hur många syskon har du? Ett.

Vad är du mest rädd för? Att göra illa mig ordentligt fysiskt eller psykiskt.

Är du rädd för blod? Nej, inte egentligen. Jag kan bli äcklad av det i vissa onaturliga filmer.

Saltar du på maten? Nästan aldrig.

Gillar du att sjunga? Ja, jag älskar det. Men jag är rädd för att sjunga fel inför folk.

Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför? Naturvetenskap med mediainriktning.

Anser du att du är stark? Nej, jag väldigt svag. Men jag är en hejare på att öppna skruvlock.

Brukar du sola? Om jag vill bli brun solar jag, men annars tycker jag inte om det.

Vad gör du om du får hicka? Väntar. Om den inte går över (vilket den aldrig gör) dricker jag ett glas vatten.

Röker du? Nej.

Snusar du? Snusläpp? Nej.

Kaffe, te eller inget? Inget. Fast det händer att jag dricker te om någon bjuder.

Har du en besatthet? Nej, det tror jag inte. Tråkigt men sant.

2010-11-23T23:08:00.000+01:00

God created love,
so that human could suffer.
God created love,
so that we will have nothing else to offer.
God created love,
so we can feel pain.
And God created love,
so we wouldn't remain sain.

Veckan som gått i citatform

2010-11-17T14:22:00.006+01:00

Det spelar ingen roll om man läser naturvetenskap eller teater, lärarna kläcker ur sig lika roliga saker ändå. Här kommer några citat:

Grundläggande teaterteknik
"NI MÅSTE VILJA SKADA VARANDRA!"

Dramaturgi (en dramatiker om sin skrivna pjäs)
"Jag tror inte jag hade riktigt klart för mig vad det här handlade om."

Teaterhistoria
"Åren mellan 500 f.Kr. och 100 f.Kr. är ett spann på 400-500 år."

Det är alltid lika kul att gå i skolan.

I natt jag drömde...

2010-11-04T08:47:00.003+01:00

något som jag aldrig drömt förut. Ibland har jag faktiskt de sjukaste av drömmar. Hör här:

Jag satt i en öppen biosalong på en sandstrand (ja, same same liksom) och min mobil ringde. När jag svarade reste jag mig från min plats och gick ner mot havet. Jag kanade på sanden och var en hårsmån från att trilla i (i vilken annan dröm som helst hade jag kanat rätt ner i vattnet) men en liten sanddyn fångade upp mig. Jag gick därifrån medan jag pratade och kom till någon slags bar på ett fint hotell. Där avslutades samtalet och jag fick panik. Jag hade ju lämnat kvar min handväska på bion! Tänk om någon hade snott den!

Jag skulle just ta ett första stort kliv för att rusa tillbaka över sanden och till bion, när jag upptäckte att jag var omringad av en massa höga glas. Jag klev försiktigt över ett av dem men en kvinna som såg mig flämtade till. "Oj! Du var supernära på att ha sönder det där glaset!" utbrast hon. Jag tittade på henne. Hon såg precis ut som Julia Roberts. Jaha, tänkte jag och var lite försiktigare nästa gång. Men nu hade glasen blivit ännu högre och fötterna gick ända upp till min midja. Bartendern såg bekymrad ut när jag försökte komma ut. Men glasen tycktes bara bli fler och fler, det kändes ungefär som i tecknade filmer när någon försöker komma ut ur en skog men bara kommer längre och längre in.

Till slut hjälpte mig Julia Roberts-typen (det var ju inte hon på riktigt). Jag stod och hoppade av stress och tänkte på min handväska medan hon plockade bort glasen från min väg. Till sist lyckades jag trassla mig ut och rusade bort från baren. Men jag vaknade innan jag kom fram till bion, så jag fick aldrig veta om någon stulit min väska.

Men jag somnade snabbt igen. Nu var jag i en ICA-butik där jag hade en rabattkupong. Antingen kunde jag få två kronors rabatt på valfri vara, eller så kunde jag få köpa valfri livsmedelsvara för 50 öre, förklarade killen i kassan. Han flörtade för övrigt med mig litegrann (såklart. Jag visar ju alltid min bästa sida i konstiga drömmar). Hur som helst, jag sprang iväg för att välja någon vara. Jag fick total beslutsångest och visste inte alls vad jag ville ha. Pappa dök upp och skulle köpa cykellysen för 299 kr styck.

Jag plockade blint åt mig någonting och skyndade tillbaka till kassan där jag trodde att killen skulle vänta otåligt. Men icke. Nu satt där istället en otrevlig tant som bad mig slå in kortkoden genom att stå nere i en grop och hoppa på olika stenar. Jag visste inte vilken sten som hade vilket nummer och det hela blev ganska otäckt då stenarna började röra på sig! Jag fick en obehaglig känsla av att jag inte var ensam nere i gropen. Plötsligt såg jag en grå tentakel som slingrade sig upp mellan två av stenarna. Jag skrek till och flög upp därifrån. Kassakvinnan skrattade. I gropen började stenarna ramla ner en efter en i någon slags avgrund och ett stort monster med läskiga tentakler och vassa käftar försökte ta sig upp. När den försökte nå mig blev jag rädd och började springa därifrån. Det var förstås väldigt tungt att springa, som i alla drömmar. Det kändes som att luften kämpade för att få mig tillbaka till monstret.

Då dök Julia Roberts-kvinnan upp igen och tog mig i handen. Tillsammans lyckades vi fly men jag visste att monstret skulle komma efter. Hon tog mig till sitt jobb och vi gick in i hennes rum. Tydligen var hon massör. Hon började ta fram en massa rep och ville att jag skulle sätta mig i massagestolen. Men jag ville inte. Ett monster var löst och det sista jag ville var att bli fastbunden i ett okänt rum med någon som jag inte visste vem det var. Kanske samarbetade hon med monstret?

Okej, vi fryser den bilden en stund. Jag jagas av ett köttätande monster och en Julia Roberts-look alike vill binda fast mig i en massagestol.

Kan någon ge mig en diagnos?

Hur som helst, Per kom dit och skulle hjälpa till att binda mig. Hallå?? Lyckligtvis vaknade jag innan de hade bundit fast mig och innan monstret hade hittat mig. Moahaha. Kanske letar det fortfarande efter mig där i drömmarnas värld...

Jag börjar bli vig!

2010-11-02T14:07:00.005+01:00

Jag måste bara lägga ut det här. Så att det dokumenteras att det verkligen har hänt.

Så här långt når jag med raka ben!

Med Sandros hjälp blir det lättare.

Men han ser ändå lite skeptisk ut.

Jag kan ju inte direkt göra såhär.
Ännu...

Calle Flygare förändrar mitt liv.

Vilken film?

2010-11-01T00:33:00.002+01:00

- Jaa behchöver en grogg!
- Vad är det för fel på den du har?
''klunk, klunk, klunk''
- Denn äe SCHLUT!

Den som gissar rätt får en puss.

''Tre bilar i tågolycka. Lokföraren lugnt: äh, det här händer jämt...''

2010-10-28T14:34:00.002+02:00

Jag sitter just nu på ett 63 minuter försenat tåg.

Plötsligt bokstavligen ställer sig lokföraren på bromsen och säger efter en liten stund i högtalarna:
- Jaa, vi fick en stoppsignal. Jag försökte dra på så mycket jag kunde men tyvärr hann vi inte... (Va? tänkte jag. Panik. Försökte han dra i handbromsen? Hann vi inte stanna vid en övergång? Körde vi över något? Är någon död??) ...före Upptåget.
Jaha, så det var bara det. Tänk på hur du formulerar dig människa!

Eller så är det bara jag som söker lite mer dramatik i vardagen.

Tack för maten?

2010-10-27T15:41:00.012+02:00

Idag var jag och lunchade med mamma och pappa. Det började inte helt perfekt då:
1) hela restaurangen var mörk och tom så vi trodde först att det var stängt
2) damen vid disken var otroooooligt seg och gjorde allt i slow motion
3) "kocken" var desto kvickare och vi fick maten oroväckande snabbt (typ 15 sekunder efter beställning)
4) jag var tvungen att säga till eftersom min mat var kall.

Men, där satt vi i alla fall till slut och åt och hade det trevligt. Efter ett tag när vi kände oss nöjda reste vi oss upp och var på väg ut. Jag och mamma sa tack i farten och hoppades att det skulle höras bort till disken där den sega damen stod. Då ropade hon till oss:
- Men, ska ni inte komma hit och tacka?

Jag stod och funderade på vad tusan hon menade. Mamma såg henne inte, utan tittade förbryllat på en tjej som satt vid ett bord bredvid disken. Det lät men munnen rörde sig inte. Vem sa något? Mamma svarade rakt ut i tomma luften:
- Nej tack, det är bra!
Jag stod och funderade på vem hon trodde att hon pratade med - Gud? Som ville att vi skulle tacka för maten en gång till? Och varför ville inte mamma göra det? Jag fattade fortfarande ingenting när damen vid disken spädde på:
- Men det ingick ju!

Ännu mer förvirring. Jag fattade noll. Vad pratade människan om? Räckte det inte med att säga tack? Ville hon ha en handskakning? En bukett blommor och en omfamning, eller en kyss på kinden? Vad hade det egentligen stått i det finstilta på kvittot pappa skrev på?

Jag stod tyst men mamma som då fått syn på damen vid disken upprepade sitt "nej tack". Då föll poletten ned. Jag hade hört helt fel! För damen hade inte alls pratat om att säga tack, utan hon hade frågat om vi ville ta kaffe. Otydliga människor som bara mumlar...

/Malin

En låt som jag lyssnar på minst fyra gånger i veckan

2010-10-25T16:37:00.000+02:00

My mother came to Hazard when I was just seven
Even then the folks in town said with prejudiced eyes
That boy's not right ...
Three years ago when I came to know Mary
First time that someone looked beyond the rumours and the lies
And saw the man inside ...
We used to walk down by the river
She loved to watch the sun go down
We used to walk along the river
And dream our way out of this town ...
No one understood what I felt for Mary
No one cared until the night she went out walking alone
And never came home ...
Man with a badge came knocking next morning
Here was I surrounded by a thousand fingers suddenly
Pointed right at me ...
I swear I left her by the river
I swear I left her safe and sound
I need to make it to the river
And leave this old Nebraska town
I think about my life gone by
And how it's done me wrong
There's no escape for me this time
All of my rescues are gone, long gone
I swear I left her by the river
I swear I left her safe and sound
I need to make it to the river
And leave this old Nebraska town...

Elevblogg på Calle Flygare

2010-10-19T16:50:00.003+02:00

Så, nu har jag skrivit ett inlägg där också.

Calle Flygare har startat en ny blogg där eleverna på skolan fritt får skriva. Här kan ni läsa mitt inlägg:

Att vilja är magiskt

Nu ska jag gå på bio med Bodil.

/Malin

2010-10-15T18:47:00.000+02:00

Islands in the stream
that is what we are
no one in between
How can we be wrong
Sail away with me
to another world
and we rely on each other

Filminspelning på Drottninggatan

2010-10-06T16:27:00.010+02:00

Vilket flyt jag hade idag!

Klockan 14 läste jag om inspelningen och bestämde mig för att gå dit och titta. Jag har inte kommit mig för med att göra det förut, men nu skulle det ju tydligen vara igång. Det vore ju illa om jag missade den. Det skulle jag ångra.

Vakter med gula tröjor i alla hörn och kanter. Jag såg bäst när jag stod i korsningen Drottninggatan/Trädgårdsgatan och de höll på att filma strax nedanför Slottsbacken. När jag hade stått där några minuter ställde sig en fotograf bakom mig och började prata i telefon. Jag råkade lyssna och det lät väldigt spännande, så när han lagt på frågade jag honom lite fint för att få något slags sammanhang. Han var väldigt trevlig och berättade:

"Jag har varit här hela förmiddagen. Om man frågar vakterna när de ska filma så svarar de inte och ingen verkar veta var Daniel Craig befinner sig. Men jag var inne i "Grottan" (ett grått hus som ligger precis där de filmar nu) och pratade med ägaren. Hon sa att hon skrivit på ett papper där det står att "om någon öppnar ett fönster under inspelningen ska Grottan betala fem miljoner i skadestånd för att ha förstört en tagning"!"

Stackars, stackars den som råkar öppna ett fönster...

Och då kom han gåendes. Uppifrån Slottsbacken gick Daniel Craig med bestämda steg mot inspelningsplatsen, tillsammans med två andra män. Jag har inte hundra procent koll på Daniel Craigs utseende (speciellt inte från långt håll) men jag såg direkt att det var han. Sättet han gick på, utstrålningen han hade. Det gick bara inte att ta miste på. Några sekunder senare började fotografen ta bilder och folk pekade och sa "Är det han? Ja, visst är det han!"

Själva scenen var väldigt kort. Och ingen av oss såg särskilt mycket av huvudskådisen då en massa statister var i vägen. Men det han gjorde under den 15 sekunder långa tagningen var i alla fall att gå in i en byggnad, kanske hotellet. Sedan ropade regissören "Cut!" i högtalarna och alla statister fick backa tillbaka till startposition. Det var en cykel, tre bilar och några fotgängare. En minuts paus, Daniel Craig tog en sväng ut på gatan och tittade, varpå fotografens kamera genast började knäppa. "Aaaaaand Action!"

Tjugo minuter höll de på att filma med omtagningar och allt. Sedan gick kändisen med sina två män tillbaka uppför Slottsbacken och svängde in höger mot Odinslund. Kanske bor han på Villa Anna. Det skulle inte förvåna mig, deras rum har absolut högst standard och säkerhet i Uppsala, kanske i hela Sverige.

Nu kan jag i alla fall säga att jag sett filminspelningen. Och Daniel Craig in action. Det känns bra.

2010-10-05T22:25:00.000+02:00

Höstens färger mörknar.
Jag ser på dig där du går.
Himlen öppnar sig för regn.
Jag undrar vad du tänker på, hur du mår.
Dropparna faller men jag står stilla.
Ibland tittar du upp och möter min blick.
Det är kallt, solen fryser.
Jag tänker ofta på när det sa klick.
Du tappar något i gruset.
Det som är ditt börjar bli mitt.
Ett gammalt sår, det behövs inte mer.
Det som är mitt börjar bli ditt.
Titta på mig, titta inte ner.
Gränsen mellan oss suddas ut.
Jag springer ikapp dig innan vägen tar slut.

Tror du på spöken?

2010-10-04T16:02:00.010+02:00

Jag är mörkrädd.

Ja, det visste ni kanske redan. Eller så kom det som en chock. Jag är i alla fall mörkrädd. Det har blivit bättre sen jag var liten men inte gått över såklart. Ändå så tycker jag att spöken och övernaturliga saker är så otroligt spännande och intressanta! Det är ingen bra kombination kan jag säga. Att jag dessutom har mycket bra fantasi, det gör ju inte saken bättre.

Varför är man mörkrädd då? Rummet ser ju likadant ut fast det är mörkt!

Men nej... det är ju precis det man inte vet. Och det är just därför jag blir rädd. Grejen är inte att det är mörkt, utan att jag inte ser. Jag tycker också att det är läskigt att blunda länge när jag är ensam, eller att sitta med ryggen fri ut mot rummet. Det känns liksom otryggt.

Och ja, jag tror på spöken. Fast jag skulle väl inte direkt kalla det spöken. När jag hör det ordet tänker jag barnsligt, vita lakan, spöket Laban, finns inte. Därför använder jag det inte. Kanske finns det inget bra ord för det jag tror på. Andar, det låter så flummigt. Men det är kanske bättre än spöken.

Jag kom att tänka på en kväll för en himla massa år sedan...

"Jag var nio och Mattias sju. Vi hade länge pratat om att vi ville åka till Skokloster Slott för att leta spöken med pappa. För utan honom vågade vi inte åka. En höstkväll när våra barndomskompisar Oscar och Eric var hos oss, tog vi mod till oss och bestämde att vi skulle göra slag i saken.

Klockan 23.00 gick vi fem i samlad trupp ner mot båten. Det var en kylig men stilla natt och träden fladdrade bara lite lätt i den svaga vinden. Kakor, bullar och filtar hade vi med oss och jag höll hårt i min ficklampa.

På vägen dit låg vi på rygg i fören och tittade på stjärnorna. På hösten ser man ibland väldigt många stjärnor på himlen och det här var en sån natt. Jag kommer ihåg att jag älskade det. Jag älskade att ligga där i den stjärnklara natten och inte veta vad som skulle hända. Jag älskade att vara vaken mitt i natten. Jag tänkte på vad vi skulle få vara med om. Och jag kommer ihåg att håret reste sig på mina armar.

När vi kom fram var vi helt ensamma. Det kändes som att tiden stod stilla. Det enda som hördes var vattnets kluckade mot bryggan, hur löven på de stora ekarna prasslade i vinden och våra egna steg i gruset när vi lämnade båten och gick upp mot slottet. Vi gick först runt ett varv och kikade upp mot alla mörka fönster. Jag gick i mitten men tittade ändå hela tiden bakom mig, ifall någon som inte hörde till oss skulle vara där...

Klockan slog tolv.

När vi hade säkrat området gick vi uppför en kulle, satte oss vid ett runt bord där och plockade upp fikat. "Vad tror ni att det här är för kulle?" frågade Oscar. "Kanske en gravkulle" sa Mattias. "Aaaah, nej sluta..." klagade jag. Men det var sant. Det var en gravkulle.

Jag åt min bulle, sneglade upp mot slottet, bakom mig, på de andra, på slottet igen och kände hur de kalla kårarna bara forsade uppför min rygg. Men jag satt där i mörkret. Och jag satt kvar. Det var både det bästa och det värsta som jag hade varit med om då."

Nu vet jag i alla fall att det inte spökar på Skokloster Slott. Om det ändå vore till någon hjälp...

... som en varg

2010-09-30T14:35:00.003+02:00

Varför ska det vara så jobbigt?

Jag är ju alltid hungrig. Det spelar ingen roll vad jag äter verkar det som. Och jag har inte råd att alltid gå och köpa något då min mage säger ifrån. Vet ni vad 7 elevens bananer kostar?? Typ tio gånger så mycket som en vanlig livsmedelsbutik. Men någon sådan finns inte vid skolan. Och när jag kommer till jobbet i Uppsala är jag så trött på bananer att jag istället inte äter någonting.

När jag har tid att laga mat lagar jag så att jag har till matlådor. Men jag lägger uppenbarligen för lite mat i varje låda för jag blir ju aldrig mätt! Så när jag lagar värsta maten räcker det ändå bara till en ynka matlåda. Och färdigmat klarar jag mig tydligen inte på för det har jag ätit några dagar nu och jag har nästan ingen energi kvar. Vad ska jag göra? Jag kan inte ha det så här.

Är nere i en liten svacka nu.

Not coming back

2010-09-27T11:57:00.010+02:00

I lördags hjälpte Per mig att installera TV:n.

(Eller rättare sagt, han installerade TV:n. Jag sysslade med annat.)

Igår var Johanna hemma hos mig, det var kul! Vi gjorde lax och maränger. Fast inte båda tillsammans... det kanske lät så. Nej, lax till förrätt och maränger till huvudrätt. Ungefär. Men jag har en hel påse kvar.

Och här är en sak som jag önskar mig:

Finns på Coop Forum i Boländerna.

Egentligen behöver det inte vara just den. Jag valde den bara för att den var så fin! Men det jag önskar mig är egentligen detta:

En pryl som kan:

1) kopplas till datorn och ge ett bra ljud när jag lyssnar på musik

2) handskas med en CD-skiva

3) kopplas till TV:n så att jag får mer ljud därifrån (inte supernödvändigt men vore bra)

4) se trevlig och snygg ut. Gärna svart eller mörkbrun i färgen

Finns den?

Ha sån...

Tack!

Nu har jag flyttat hemifrån på riktigt. Jag ska ha en inflyttningsfest också men har inte hunnit tänka så långt än. Vill du komma på den? Hör av dig!

Kram och puss

2010-09-23T15:03:00.001+02:00

... och så vände den bra dagen.

God natt!

2010-09-22T13:05:00.003+02:00

Fjärde natten i min lägenhet. Jag har hört att man sover bra av grönt.

Idag missade jag skolan! Bara för att jag inte fått mailet med nytt schema, liksom 11 andra i klassen. Så rektorn skickade ett mail om hur viktigt det är att hålla koll på tiderna. Men jag menar, om bara två i klassen dyker upp på lektionen, då har ju något gått snett i kommunikationen mellan skola och elever... Jag har i alla fall jobbat idag, så något annat vettigt gjorde jag istället.

Och jag vet, bara fjärde natten. När jag skrev för typ ett år sedan (eller en vecka kanske det var) att jag flyttat hemifrån. Men det har jag faktiskt! Det är bara det att det finns så mycket annat att göra än att ha tid med att sova i min egen lägenhet.

Pappa hjälpte mig att sätta upp rullgardinen igår. Och så åkte vi och köpte en TV-bänk som jag hittat på blocket. Och så handlade vi. Jag kan rekommendera att ta med sin pappa när man ska handla mat! Min frys är nu nästan så full den kan bli. Tack pappa!

Ikväll ska jag gå på bio med Per och se Wall Street - money never sleeps. Jag blev inte så jätteklok av att titta på trailern, men jag tror att den kan vara bra. Vi får la se...

Nu ska jag jobba lite till. Duktig Malin.

2010-09-16T15:16:00.004+02:00

"Jag var modigare förut. När jag var liten och gick i ettan var det en kille i klassen som jag tyckte var så söt! Så då sa jag det till honom: "jag tycker du är söt". Och då gick vi hem till honom och lekte med lego."

- Karolina Markgren

Äntligen gör jag någonting som jag verkligen trivs med! Jag gjorde helt rätt när jag valde att söka till Calle Flygares teaterskola. Jag får utlopp för min fantasi, min energi och allt som gör att jag känner mig levande på riktigt. Och jag älskar att leva!

Jag har flyttat hemifrån nu också. Jag har i och för sig bara varit hos mig tre nätter, varav två helt ensam. Annars har jag sovit hos Per. På Ekhöjden är jag i alla fall inte. Mamma och pappa hör av sig ibland och frågar när jag kommer hem, men just nu är mitt schema så fullspäckat att jag knappt kan planera någonting alls. Och fullspäckat schema utan planering går inte riktigt ihop...

Jag går i skolan förmiddagar. Jag jobbar eftermiddagar. Jag handlar mat och gör matlådor, jag hinner bara fundera över tvätten, jag jobbar med en revy på helgen och torsdagskvällar, jag försöker hinna med att dansa när jag kan, träffa kompisar, träffa Per, göra läxor, gå till tandläkaren, rösta på fp, gå till läkaren, öppna brev, gå till frisören och färga håret, lära mig manus utantill, äta, sova, andas... Jag har inte ens haft tid att gå ner i källaren och boka tvättid! När jag ska komma och hämta fler grejer från Ekhöjden? Jag vet inte!

Men jag trivs i alla fall. Det är huvudsaken. Möjligen skulle jag vilja ha ett annat jobb, då jag inte vill ha pappa som chef. Helst skulle jag jobba med människor på en restaurang, i butik eller på hotell. Eller café. Eller något annat. Någon som känner någon som känner någon?

Ja, Lina. Livet var kanske lättare när man var liten och lekte med lego. Att leva är en utmaning, men den kan vara himla rolig ibland.

La vie n'est pas facile

2010-09-05T18:33:00.002+02:00

Hemma igen. Hemma till underbara Sverige, underbara vänner, underbara förändringar, underbar pojkvän...

Men också hemma till stressen och pressen. Saker som man inte tänker så mycket på när man är borta, men som nu dyker upp igen och gör en utmattad. Alldeles för mycket tankar. Varför är det så? Man längtar till det som är bra, men med det som är bra kommer också saker som är mindre bra. Livet kan aldrig vara bara bra. Det måste tydligen alltid finnas något. Något som gör livets våg balanserad.

Jag har det egentligen väldigt bra. Ibland gör jag en checklista över alla bra saker i mitt liv. Jag skriver aldrig ner den, men jag försöker tänka igenom vad jag har som jag är glad över. Och det hjälper oftast. Då inser jag att vågen kanske ändå väger tyngst där de positiva sakerna finns. Men man har väl ändå rätt att vara ledsen ibland? Ledsen över de där övriga grammen på andra sidan vågen. För de finns ju där.

De kommer nog alltid att finnas där. Kanske byts de ut mot något annat, precis som att man får nya saker att vara glad för. Är det meningen att det ska vara så?

Hundar har nog inga problem. Och om de har det så är det nog inget de går och gräver ned sig över. De verkar så bekymmerslösa.

Kiss me not

2010-08-13T04:28:00.009+02:00

Dagens inköp: ett par gråa byxor, en festtopp och en kamera.

Vi besökte Helen på ålderdomshemmet. Jag och mamma ska dit imorgon igen.

När vi kom hem hittade vi en liten kattunge som varit inlåst i garaget! Den måste ha sprungit dit igår kväll när vi grillade och så har den varit där sen dess. Stackars katt! Den var jätterädd för oss och vågade inte gå ut, så vi lämnade garageluckan öppen under kvällen. Nu är den borta.
Tog kort på Oscar med min nya kamera. Han var nära på att pussa mig men ångrade sig. Jag tror inte att jag missade något. Jag fick ofrivilligt en tungkyss av Mats och Traceys livliga hund i Kanada och jag har varit med om bättre.

Nu måste jag sova, för imorgon kommer en mäklare hit klockan 10.00 och ska värdera huset. Vi ska åka till Hillsdale. Jag vill dit för att äta på Pizza Hut, Mattias vill dit för att shoppa kläder på Walmart. Så då kanske något till slinker med... men skulle inte jag spara till Hawaii? Ärligt talat så har jag faktiskt inte shoppat kläder på flera månader, för att det är billigare här. Och jag behöver en massa kläder. Jag behöver alltid kläder. På Hawaii ska jag i alla fall köpa en badhandduk med Hawaiimotiv. För det har jag bestämt.

Klockan är 22.38 lokal tid.
God natt!

Let me roll it to you

2010-08-12T02:59:00.028+02:00

Söndag morgon klockan 8.15 diskuterade jag, pappa, Mattias och farmor hur vi skulle få mamma till Toronto samma kväll. Vi hade bokat biljetter till Paul McCartneys konsert, men det skulle bli en överraskning. Pappas bröllopspresent till henne. Vi skulle ju passera Toronto på dagen, men kruxet var att få henne att vilja stanna och sova där istället för att åka över gränsen till USA och mot familjen i Ohio samma dag...

Till slut bestämde vi oss för att föreslå detta: En tripp till Niagarafallen (det är ju så nära ändå och jag och Mattias har aldrig varit där! Plötsligt vill vi inget hellre än att åka bil tre timmar extra för att få se dessa fantastiska vattenfall). Därefter skulle vi åka och byta om till lite finare kläder på hotellet som vi checkat in på utanför Toronto - "ifall vi skulle få för oss att gå på en fin restaurang eller något". Och sen skulle vi åka in till staden och shoppa. Allt detta gick hon med på nästan utan klagomål.

Att se Niagarafallen var riktigt häftigt! Här kommer mina fyra bästa bilder:

Väl på hotellet igen misstänkte inte mamma någonting alls när jag och pappa högt diskuterade hur vi skulle ta oss till shoppinggatan, men i tystnad ritade ut vägen till Air Canada Centre där konserten skulle vara. Inte heller när jag var ovanligt engagerad i mammas klädsel anade hon något. Vi åkte iväg mot stan och det var väldigt långa köer, så till slut hade vi jättebråttom att hinna fram i tid. Plötsligt svängde vi ut på en lång gata i stan som slutade med en STOR skylt med en STOR bild och en STOR text som skrek PAUL MCCARTNEY. Jag och pappa som satt i fram fällde snabbt ned solskydden för att skymma utsikten för mamma i bak, och jag höjde min karta lite extra och låtsades fundera över vilken väg vi skulle ta. Vi lyckades hindra henne från att se skylten ända fram till slutet av vägen, där vi svängde vänster. Då var jag precis en sekund för sen med att få henne att titta åt andra hållet. Så hon såg skylten. Men hon såg inte vilket datum Paul skulle vara i stan och en halv minut senare hade hon glömt bort det. Misstänkte hon något nu? Nej.

Vi parkerade och sa att vi sett en restaurang en bit bort som vi ville gå till, så vi rusade bortåt med snabba steg. Konserten skulle börja om tre minuter och till och med farmor gick fort! Men mamma, hon stannade och tog kort på byggnader, knöt skosnörena, stannade extra länge vid rödljusen, filosoferade... Till slut kom vi i alla fall fram. Och när vi närmade oss ingången stod en massa män vid trottoaren och ropade "tickets!". Mamma undrade vad det var för tickets som de tjatade om hela tiden, och jag mumlade något och höll med. När vi var vid ingången var det en lång kö med människor som väntade på att få komma in. Eftersom vi hade biljetter fick vi gå in direkt. Mamma tittade på när pappa tog fram några papper ur fickan och undrade vad det var vi hade biljetter till. Hon var inne på att vi skulle åka upp i det där höga tornet som finns i Toronto, och att man behövde biljetter till det på något sätt.

Mamma fick sin egen pappersbiljett, och när vi gick upp mot restaurangen höll hon på att läsa vad som stod på den. Jag såg över hennes axel att det stod Paul McCartney på biljetten, så jag tog den från henne och sa att hon måste lägga ner den i väskan så att den inte kommer bort. Hon hade inga glasögon på sig så hon kunde ändå inte läsa någonting, tur det. När vi kom upp till restaurangen fattade mamma fortfarande ingenting, tills hon tittade till höger och såg ut över detta:

"Var ÄR vi någonstans egentligen??" utbrast hon. Nu började något slags ljus gå upp... När hon förstod att vi skulle se Paul McCartney live tyckte hon att det skulle bli väldigt häftigt. Det skulle bli andra gången hon och pappa såg honom, men första för mig och Mattias.

Konserten var riktigt bra! Paul McCartney är väldigt bra på scen och har bra publikkontakt hela tiden. Dessutom körde han på utan paus i tre timmar - starkt. Vi fick också hur bra platser som helst! Vi satt så att vi såg scenen rakt fram utan en människa i vägen. Här är några av bilderna jag tog (fler finns på facebook):

Live and let die:

Hey Jude:
Let it be:
Blackbird:
Yesterday:
Mull of Kintyre:
Publiken gillade honom.

Så här bra tyckte Mattias att konserten var:

Morgonen efter gick vi upp obehagligt tidigt för att slippa de värsta bilköerna vid gränsen. Men klockan var ändå efter 12 när vi kom fram. Efter två dödstråkiga timmar i kö närmade vi oss den amerikanska tullen med myrsteg. Då såg vi en kille med handbojor som fördes in i ett hus vid sidan om. Hade han försökt smugglat knark kanske? Eller var han efterlyst? Vi spekulerade kring detta tills vi kom fram och fick prata med en trevlig tullman. Han gick igenom allas namn och när han kom till mamma, som heter Rut i andranamn, frågade han med en min som sa att vi var lite konstiga "what's the rut?". I USA heter hon tydligen samma sak som ett hål i asfalten. Kul.

Eftersom Mattias ska stanna ett år i Seattle var även vi tvungna att gå in i handbojshuset för att fylla i några papper och bli extra granskade. Det var väldigt intressant. Man kände sig verkligen som en drugdealer eller skummis av något slag, för de var så himla noga och försiktiga med allt. Om man tog ett steg utan att någon hade sagt "gå" skulle man bli nedslagen och fastkedjad. Så kändes det i alla fall. Farmor slog sig ned på en stol bredvid en kille och vi andra gick fram för att bli utfrågade av en läskig kvinna. Vi fyra tittade på varandra och bestämde tyst att vi skulle vänta med tills vi var ute vid bilen igen, innan vi berättade för farmor att hon suttit bredvid samma kille vi sett blivit bortförd med handbojor tidigare. Han var tydligen bedömd som ofarlig, eftersom han fick sitta där bland folk.

Framme vid en annan disk stod en tullman med en allvarlig min och frågade ut en kvinna. Jag hörde inte vad de pratade om men Mattias uppfattade när tullmannen sa "you realize this is a very inconvinient situation for you?" och när kvinnan nickade tyst. Hon hade en son med sig som var i Mattias ålder och vi funderade på vad han hade gjort...

Inne på toaletten satt en skylt på dörren med dessa ord:

"Rest room is inspected after each use... You decide."

Jag kände mig verkligen som en knarkare. Jag letade till och med efter gömställen inne på toaletten, men hittade inga. Vilken tur att jag inte hade knark som jag ville gömma då...

Till slut kom vi i alla fall ut därifrån, de insåg väl att vi var hyfsat hederliga. Några mil senare åkte vi förbi en skylt som sa:

"Prison area – don't pick up hitchhikers!"

Läskigt land det här.

Men de har roliga auktioner! Nu är vi framme vid familjen och vi bor i Bob & Helens gamla hus i Pioneer. I tisdags tog Marilyn och Jim med oss till en amerikansk auktion där de sålde traktorer och liknande och det var en riktig upplevelse. Auktionsutroparen satt i någon slags bil som sakta åkte förbi traktorerna som brummade med sina motorer. Och han pratade så fort att det lät som att han sjöng! Jag kunde knappt urskilja ett ord av vad han sa, ännu mindre hinna med att se vilka det var som bjöd. Det är så små tecken de gör att man måste vara van för att kunna se. Jag såg någon enstaka som lyfte ett finger, men mer hann jag inte se. Mattias, min söta bror, stod där och kände hur det kliade bredvid näsan. Så han kliade sig. Men inte bara det, han stod också och iakktog fascinerat auktionsutroparen – vilket ledde till att han tittade honom i ögonen samtidigt som han lyfte ett finger! Utroparen sa något som antagligen handlade om en summa pengar och pekade på Mattias. Jag vände mig om och sa "vad gör du??" och Mattias svarade "va? Ojdå..." Som tur var var det någon som bjöd över Mattias bud på 10 000 dollar och till sist såldes den gula traktorn för 11 500 amerikanska dollar. Puh...

Så det här blir dagens tips: Om du är på en auktion i USA och känner att det kliar någonstans i ansiktet, titta åt ett annat håll! Det är livsfarligt att både klia sig och titta på auktionsutroparen samtidigt.

I onsdags besökte vi Shipshewana, en amishby i närheten. Vi gick och tittade på en marknad där och lite på en mindre auktion som pågick i en lada. När vi ätit lunch gick vi in i lite roliga butiker och av någon anledning köpte jag en femfärgad mask av gummi för fyra dollar. Mattias döpte den till Frida. Det var det enda jag köpte idag, jag sparar mig till Hawaii. Ett annat undantag är en röd Ohiotröja som jag köpte i tisdags.

När vi kom tillbaka till Pioneer träffade vi den söta granntaxen Oscar utanför huset.

Jag kunde inte somna igår kväll. Så här lät det från mitt och Mattias rum:
Mattias: Psssssst!
Malin: Was?!
Mattias: Was ist das?
Malin: Was ist was?
Mattias: Was ist das?
Malin: Was ist was?
Mattias: Das ist vasst.
Malin: Was ist vasst?
Mattias: Du är så kass.
Malin: Ugg.

Idag ska vi åka iväg och hälsa på Helen på ålderdomshemmet. Sen ska vi till Toledo och shoppa. Jag ska leta efter en kamera som jag vill ha, för jag har bara en stor kamera som jag inte orkar ta med mig överallt. Helst vill jag ha en Canon. Jag såg en superfin tunn guldig Canon i Kanada, men det var tyvärr sista exemplaret och det var något fel på den. När vi tittade på internet senade verkade det som att det är en utgående modell. Någon Casio har jag också sett, deras tunnaste kamera tror jag det är. Den finns i orange. Färgen är väldigt viktig. Helst ska den vara i röd, guld eller orange. Och så måste den vara liten och tunn och ha hyfsat bra funktioner.

Önska mig lycka till...

Collingwood, Canada

2010-08-05T23:51:00.032+02:00

Totalt 10,5 timmars flygresa. Inte någon höjdare, men ganska okej. Förutom en sak. När vi hade lyft med planet från Arlanda upptäckte jag att min lilla TV inte fungerade. Yes! Åtta och en halv timmes stillasittande utan TV. Suck. Flygvärdinnorna försökte fixa den men inget hände. Alla andras fungerade såklart. Och eftersom alla har varsin skärm framför sig så tycker Continental inte att man behöver en stor skärm också som alla kan se. Så jag roade mig med annat (dvs ingenting) de första tre timmarna, sedan var pappa snäll och bytte plats med mig eftersom han ändå mest satt med sin dator.

I New York var planet vi skulle åka med försenat en timme, så det blev lite extra väntan där. Jag var så trött att jag lade mig ner och lyckades somna på två väntstolar! Helt otroligt. Jag sov ungefär en timme i allt oväsen runt omkring och med min fliströja som kudde.

Nästa plan var väldigt väldigt litet, så jag tyckte det var lite läskigt att åka med. Men det gick rätt bra. När vi kom fram till Detroit var vi jättetrötta, men hyrde en bil och började åka mot Kanada.

Klockan 21.30 (03.30 svensk tid) hittade vi ett hotell som vi installerade oss i. Nu var vi riktigt trötta. I bilen utanför hotellet sa farmor:
- Ser ni gumman med hunden där borta vid träden?
Vi tittade ditåt och gnuggade ögonen. Mamma svarade:
- Eh, nej... Men jag ser en kille med mobiltelefon...
Farmor gnuggade sig också i ögonen men var fortfarande helt övertygad om att det var en gumma som rastade en svart hund.
- Ser ni inte hur hunden fladdrar där?
- Nej, det är killen som har svarta shorts på sig!
- Va, har han?
Mattias mumlar från baksätet:
- Jag ser inte ens några träd.
Dags att sova alla!!! Men först äta. Middag/nattmacka/frukost, whatever.

På restaurangen trodde nog alla att vi var galna. Vi låg dubbelvikta av skratt över ingenting och vi kunde knappt prata med varandra. En frågade något men när den andra svarade hade den förste glömt att han frågat något över huvud taget. Men roligt hade vi! Till slut kom vi i alla fall i säng och jag tror inte att någon av oss var vaken mer än tio sekunder efter att vi lagt huvudet mot kudden.

Klockan 04.01 lokal tid. Jag vaknade och hade kunnat gå upp, men sen tog min morgontrötthet över och jag sov några timmar till. Men när klockan var 08.00 tyckte de andra att vi skulle ta och åka iväg, så då gjorde vi det.

På väg genom Kanada ropade mamma plötsligt:
- STANNA BILEN!
En liten svart björn stod och tittade vid vägkanten, coolt. Det är tydligen väldigt ovanligt att se. Vi hann ta några kort, men sen sprang den in i skogen igen. Den fick väl för mycket uppmärksamhet. Några andra bilar hade också stannat.

Nu bor vi hos några vänner i Collingwood i Kanada. Idag har vi varit på en strand i närheten och solat och badat. Det är så varmt och skönt här! Härligt.

Hoppas ni har det bra i Sverige eller var ni nu är någonstans! Här kommer lite bilder:

Så här såg min skärm ut på flyget till New York:

Och så här såg det lilla lilla inrikesplanet ut:

På väg till Collingwood:
Vi åt mat med Kanadavännerna i en jättemysig by. Berget som ni ser bakom husen är en skidbacke.
Stranddagen.
Natalie och Mattias.
Mattias tappade lite pommes frites. Då kom alla Kanadas fåglar och åt upp det.
Sedan stod de kvar och stirrade ut oss.Sarah:
Natalie:
Mattias:
Elisa:
Och jag:

2010-08-02T12:19:00.002+02:00

Usch.

Working

2010-07-31T16:23:00.003+02:00

Jag har så fullt upp att jag inte ens hinner blogga.

Lite uppdatering:
Jag har varit i Vadstena med Per, det var trevligt. Lite synd att vi inte hade sol, men det gjorde inte så mycket tycker jag. Under tiden jag var där har pappa gjort om en vägg (!!) i lägenheten som han inte var nöjd med. Bara sådär liksom. Sedan har jag varit på Ikea två dagar i rad och köpt bland annat en soffa. Idag har jag letat efter porslinstallrikar på mammas och pappas vind och under tiden röjt den åt dem. Nu kan man gå där, till skillnad från tidigare. Det var mycket uppskattat. Och så har jag tvättat och diskat en massa saker som jag ska ha.

Imorgon ska jag åka och plocka in allt hos mig och sedan är det kanske dags att börja packa inför usa-resan på tisdag. På måndag morgon ska jag få mjukgörande massage av naprapaten.

Nu ska jag undersöka var man kan hitta billigast och bäst microvågsugnar.

Ha det så bra!

Destination 5: Det gamla munkklostret

2010-07-15T23:35:00.002+02:00

Ja, jag vet. Jag hoppade över destination 4 med flit. He he... Men om ni vill veta så sov vi utanför Ängelholm. En väldigt trevlig liten håla! Det roligaste som hände var att vi skrattade så mycket att jag fick kramp i magen på kvällen, för vi kom på en rolig sketch man skulle kunna göra på en restaurang. Den kanske jag har med i någon film jag gör. Jag samlar på sketcher till det.

Ikväll ska vi bo på ett spökhotell. Eller det säger folk i alla fall att det är. Vadstena Klosterhotell. Jag och mamma har haft en väldigt bra dag och vi har skrattat mycket. Vi var faktiskt riktigt roliga och vek oss dubbelvikta av skratt flera gånger, allra mest när vi svängde in på klosterhotellets parkering. Det är ingen idé att jag berättar vad som hade utlöst skrattanfallet, för det skulle inte låta lika roligt som det var. Det hade inte blivit någon bra sketch, det var bara mamma- och Malinhumor.

Nu får vi snart se om det spökar i rum 315...

God natt!

Destination 3: Höganäs

2010-07-13T22:12:00.002+02:00

Mitt kakel kommer härifrån. Då är det nog bra att sova här.

Mammas kompis Cathi bor också här, så det är väl mest därför vi är här. Idag har vi inte gjort så mycket. Vi har tagit oss från Tylösand och hit med lite lagom intressanta stopp på vägen.

Det roligaste som hände var att vi såg en massa påfåglar utanför ett slott vi besökte. De var fina! Men tyvärr hade jag lämnat kameran i bilen...

Däremot hade jag en väldigt spännande natt! Jag somnade klockan ett ungefär. En timme senare vaknade jag av att det lät och såg ut som att blixten slog ned bredvid min säng. Vi hade vår balkongdörr öppen och jag låg såklart närmast. Nu var det inte riktigt så farligt. Men det åskade och blixtrade helt sanslöst mycket! Gardinerna fladdrade och blixtarna lyste upp hela rummet flera gånger i minuten, det var riktigt spöklikt. Det hände så mycket på en gång att det var omöjligt att räkna ut hur långt bort åskan var, eftersom man inte visste vilken blixt som hörde ihop med vilken knall. De gick liksom in i varandra och det tog aldrig slut. Men rätt länge var den helt klart rakt över oss. Åh vad jag hade velat se himlen då... Måste ha sett riktigt häftigt ut. Men jag vågade inte gå fram till dörren.

Jag måste ha somnat efter ett tag i alla fall. Men det var nog det värsta åskväder som jag någonsin varit med om.

Idag är det svalare ute. Inte samma tropiska luft som igår.

Destination 2: Tylöbäck

2010-07-12T23:08:00.015+02:00

Inte nog med att vi kom iväg lite senare än tänkt från mammas kusin, nej nej. Första stoppet säljarna gör är inte hos en kund utan på Godisfabriken i Mullsjö. De har en fyndig slogan tycker jag.
Smaskandes på godis av alla dess slag åkte vi vidare och hann med att hälsa på en hel del kunder. Vår lunch passade vi också på att äta hos några kunder till oss - visst är vi effektiva? Där fick jag också beröm för min smak på pizza. Jag kan ju inte äta mozarella så jag bad dem ta bort den och kanske lägga till någon extra grönsak istället. Paprika till exempel, tyckte jag. När jag sedan fick in pizzan sa servitrisen:
- Kockarna tyckte att ditt förslag på pizza såg fräscht ut!
Så om ni åker förbi Isaberg någon gång och äter en pizza som heter något i stil med Malins special, då vet ni vem som har uppfunnit den.
Mammas släkt kommer från Torup och där har de även skog, Kragared, som vi besökte. Vi passade också på att lägga blommor på hennes mormor och morfars grav, samt titta på graven för de som bodde på Bjernalt och som vi har vårt släktnamn Bjernald ifrån. Mammas morfars far eller något liknande.
Efter några kundbesök till anlände vi till Tylösand där vi bestämde oss för att stanna. Vi checkade in på hotell Tylöbäck i närheten och tog sen bilen en kilometer mot havet. Där gick vi på stranden en stund, konstaterade att den enda restaurangen med havsutsikt var fullbelagd, och gick sen vidare till en liten krog en bit upp. En intressant upplevelse. För det första var hovmästaren helt galen! Fast rolig. Han hälsade oss bokstavligen välkomna med öppna armar och ett glädjetjut. Vi måste ha varit de första gästerna sedan stenåldern tänker ni nu, men vi fick till och med vänta 20 minuter på att få ett bord. Hur orkar han hålla igång? Och för det andra var nog hela menyn felstavad. De erbjöd "dagens sopa" och på pizzamenyn stod det "Delad pizza kostar 20 kr". Två delade pizzor tack!
Efter maten tog vi en kvällspromenad på sandstranden. Härligt! Det började mörkna och vi stod ganska ensamma vid vattnet när en kille runt 30 år kom fram och frågade:
- Ska ni stå här länge eller?
Min första tanke var att vi stod i vägen och att han hade 20 kompisar som han tänkte dra ner med högtalare och dunkadunkamusik och dra igång värsta strandfesten just precis där, så jag tittade mig först omkring och funderade över hur långt bort vi skulle flytta oss på den stora sandstranden eller om han inte kunde vara lite mer flexibel innan både jag och mamma började svara:
- Eeh... njae, eller eeh..? lite sådär halvstammigt.
Då visade det sig hur mycket man egentligen hinner tänka på en sekund och hur fel man kan ha när man gör det.
- Jo, alltså jag tänkte bara höra om ni skulle kunna hålla i min rumsnyckel medan jag badar?
Jaså, det var så han menade. Klart vi kunde det! Det tog honom dessutom bara en minut att doppa sig. Kanske hade han inga kompisar heller.
Nu ska jag duscha av mig all sand på benen och sen gå och lägga mig. Vi hörs imorgon!

God natt!

Destination 1: Sörgården i Habo

2010-07-11T21:58:00.006+02:00

I morse klockan 10.43 påbörjade jag och mamma vår säljresa ner mot Västkusten. Jag passade på att använda mina linser som jag provar, eftersom jag inte kan ha dem när vi sågar och grejar i lägenheten. Men bilen var tydligen inget bra ställe heller, för efter bara drygt två timmar kändes mina ögon jättetorra och jag var tvungen att ta ut dem när vi stannade. Inte ögonen då, utan linserna.

Första stoppet gjorde vi utanför Örebro, där vi hittade ett litet matställe vid motorvägen. Ovanligt mysigt för att vara vid motorvägen faktiskt. Hela vägen hemifrån hade vi sett en massa veteran- och raggarbilar, några med husvagn bakom sig, som var på väg åt samma håll som vi. Det måste vara någon festival eller något vid Vättern, tänkte vi, och passade på att fråga en motorcykelknutte vid vägkrogen som såg ut att kunna höra dit. Men det gjorde han tydligen inte.
- Ingen aning. Jag ska bara hem.
Han kanske inte tycker om festivaler. Någon gång vid Askersund började vi möta bilarna istället, så det måste vara där i krokarna som det var drag av något slag.

Andra stoppet gjorde vi i Hjo där vi satte oss och åt på en glassrestaurang. De hade väldigt många roliga glasskombinationer, någon som såg ut som en snögubbe, någon som en hamburgare och en annan som ett sjörövarskepp med tillhörande guldkista. Vi bläddrade och bläddrade i den stora glassboken. Jag valde mellan Sorbébåten och Kola (för allergiska glassälskare) men är ju ganska trött på att äta sorbé hela tiden (även om det ju är gott) så jag tog Kolan. Det var tre kulor med havreglass och några jordgubbsskivor bredvid. Toppingen bestod av kolasås och kakao. Det smakade bra.

På väg till mammas kusin Per som bor utanför Habo, besökte vi Habo Kyrka som tydligen var värd att besöka enligt folk. Visst, den var väl fin. Ovanlig eftersom den var helt i trä och hade väldigt mycket väggmålningar. Men den kändes inte så stilla direkt. Några satt där inne och jobbade med något och en ung tjej klampade högt genom hela gången, upp i en trappa och rasslade med nycklar och klampade så högt på övervåningen att vi funderade på om taket skulle hålla. Okej, jag överdriver kanske aningens men ni förstår poängen. Efter en snabb titt gick vi ut igen och nu kan vi i alla fall säga att vi varit där. Om det nu skulle vara en merit i något sammanhang.

Så nu är vi alltså hos kusin Per i Habo. Eller just det, utanför Habo sa jag ju. Sörgården om jag ska vara mer exakt. Han har bjudit på rökt sik och berättat en massa spännande historier om huset och släkten. Efter att jag frågat förstås, vilket jag tydligen var bra på. Jag fick veta att huset vi är i blev byggt år 1916 och att det på den tiden var mycket viktigt att bygga ett hus som hade högre i tak än grannens. Men huset på andra sidan sjön har tydligen ännu högre status.

Jag, mamma, Per och katten Ada tittade på den sista halvtimmen i VM-finalen. Det var mamma som lite fint frågade om vi kunde slå på TV:n. Vi andra tre tyckte väl inte att det var helt nödvändigt, men det blev ju ganska spännande ändå. Synd bara att Spanien gjorde ett mål de sista minutrarna. Det var ju bra att Spanien vann eftersom jag tydligen höll på dem, men jag hade hoppats på straffar. Jag gillar straffar. Det var den enda anledningen till att jag tittade på fotboll när jag var liten och det sitter väl kvar.

Nu ska jag lägga mig. Imorgon bär det iväg mot Halmstad.

Sov gott!

Fyra dagar, elva bilder

2010-07-07T21:33:00.015+02:00

Ja, bilderna får tala för sig själva den här gången. Det måste dock tilläggas att Brandtornet i Öråsen var väldigt högt och att jag trots det klarade av att klättra upp i det! Och att gitarristen i Perssons Pack nog hade en rejäl nackspärr i lördags natt.

Det var fyra väldigt bra dagar.

Om jag vore en fisk...

2010-07-07T13:37:00.004+02:00

Lina och jag satt vid fyrisån med varsin isglass i handen efter lunch idag.
Malin: Alltså, om jag vore en fisk... då skulle jag ju Inte välja att bo i Fyrisån.
Lina: Nej... Men Stilla havet kanske.
Malin: Ja, Stilla havet vore bättre. Men där finns det ju hajar.
Lina: Äh, om jag vore en fisk, då skulle jag vara den där coola how's-it-hanging-fisken som simmade runt och var trevlig mot alla och ba' "jo men visst, det flyter på liksom". Så ingen skulle vilja äta upp mig.
Malin: Sant. Och jag skulle vara den där fisken som har koll på vart man kan simma utan att bli uppäten och sånt.
Lina: Du skulle sitta där i din säkra grotta medan jag är utanför och ba' "Men Malin, kom igen nu leker vi!"
Malin: Ja. Eller så skulle jag vara en val. Då skulle jag kunna göra en massa roliga konster och sånt.
Lina: Ja, det vore coolt. Malin, vad kul vi skulle ha!

Summertime

2010-07-02T10:50:00.006+02:00

Brandlarmet var rätt bra ändå. I morse frågade jag om jag skulle få någon kompensation för att jag inte hann bada klart och då sa killen i receptionen:
- Njaej, men du kan ju gå in och simma nu om du vill.
Så då fick jag gå in gratis! Bra va?

Jag har fått veta att Informus borde betala min simning eftersom företag ska stå för friskvård för sina anställda. Hm... Värt att ta upp med Mikael Bengtson.

I går när jag började ta på mig skorna för att åka hemifrån kom Zenda och frågade mig om vi skulle gå ut och gå. Jag sa att hon måste stanna hemma. Från att ha sett så hoppfull ut sänkte hon huvudet och gick besviken tillbaka och lade sig i korgen. Men jag hade ju bråttom till jobbet! Idag kanske jag ska gottgöra henne och gå en liten sväng till bäcken. Fast hon har säkert fått en massa promenader sedan dess ändå.

Ikväll åker jag bort! Uppåt i Sverige, till Hälsingland. Det ska bli underbart skönt. Kommer hem på tisdag tror jag.

Ha det så bra!

Suck

2010-07-01T09:58:00.004+02:00

"Heeeej och väääälkommen tiiiill blaaablaaa SLOTT.....(Paus)..... Ooom du viiill veeeta våååra öppeeetiiider, T R Y C K EEETT........(Lång paus)....... Ooooom duuu viiiill......"

Vad tror människorna? Att man är förståndshandikappad? Hörselskadad? Halvdöd? I så fall ringer man väl för sjutton inte!

Och när man väl har valt rätt alternativ efter den långa utläggningen på två minuter, väntat i en telefonkö som aldrig tycks ta slut och äntligen kommit fram till rätt person, då får man ett sånt här svar:

"Jag har inte tid med dig."

Okej, men tack ändå.

"In case of fire, expose yourself at the window"

2010-06-29T11:03:00.002+02:00

I morse tänkte jag att jag skulle vara duktig och simma lite innan jobbet. Så jag gick iväg till Centralbadet 7.30 efter att ha ätit lite youghurt. Väl inne i simhallen var det bara en bana som det inte var folk i, "extra snabb bana (crawl och bröstsim)". Alternativen var "motionssim" där två tanter sakta halvsjönk framåt i bredd och "snabb bana (bröstsim)" där tre satsiga typer kämpade med andetagen mellan armrörelserna.

Jaha, tänkte jag, och hoppade i den extra snabba banan. Jag ville ju faktiskt crawla och det fick man tydligen inte göra någon annanstans. En skylt sa att dykning är förbjuden, det var därför jag hoppade. Fast jag hoppade bara sittandes från kanten eftersom en annan skylt sa att man absolut inte fick stänka på de andra som simmar. Mycket förbudsskyltar här. Hur som helst, att crawla och simma riktigt snabbt gick bra i ungefär fem minuter. Sen förflyttade jag mig till tantbanan och tog det lugnt i 250 meter.

Jag tänkte ta i igen och simma några snabba längder, men när jag klev upp ur bassängen kände jag att jag borde ha ätit lite mer än bara yoghurt till frukost. Andra kan motionera innan de ätit, men tydligen inte jag. Det visste jag ju redan. Så jag tog min handduk och skulle just gå in för att duscha, när jag hör ett tutande ljud i högtalarna.

"Viktigt meddelande! Viktigt meddelande! Brand har utlöst i byggnaden..."

Skojar de?? Nej! Varför? Suck. Aja, det var ju bara att snabba sig till skåpet och hämta sina saker. Jag funderade en sekund på om jag skulle hinna duscha av mig kloret i alla fall, men när de spelade meddelandet på engelska också tänkte jag att det är nog bäst att ta sig ut fort. Jag kom att tänkta på en rolig bok – Broken english spoken perfectly. Det är en samling med en massa meningar från skyltar och liknande där engelskan blivit lite fel. Ett exempel är en informationstavla i ett hotell där det stod "In case of fire, put a towel under the door and expose yourself at the window". Kul.

Dags att ta sig ifrån simhallen, som alla andra. Men en kvinna som stod bredvid mig funderade högt "jaha, då är frågan om man ska gå ut eller om det är falsklarm". "Klart vi måste gå ut" sa jag och drog på mig jeansen och en tröja. Så vi gick ut. I receptionen visste de inte om det var falsklarm eller på riktigt. Så jag gick ut därifrån med.

Och där var jag då, superhungrig och halvblöt och klorig, ute på gatan. Jag hade såklart kunnat gå hem till någon och duscha, men istället valde jag att åka hem. Då kunde jag både äta frukost och få på mig fräscha kläder. Nu ska jag jobba hemifrån.

Om det var skönt att simma innan jobbet? Jag vet inte, jag hann aldrig känna efter.

2010-06-28T12:19:00.000+02:00

Bra, då har vi löst det.

Yes!

2010-06-23T11:19:00.001+02:00

Vad härligt när saker bara flyter på. Det går bra med jobbet, det går bra med livet och det går bra med allt.

Tjoho!

Snart sushidejt med Lina<3

Take your passion, and make it happen

2010-06-21T10:41:00.008+02:00

"I tuff konkurens har du blivit antagen till Calle Flygare Teaterskola HT 2010."

Först när jag såg mailet i mobilen vågade jag inte öppna det. Jag fick faktiskt en mindre panikattack. Så vi gick iväg till Ica i Kvarnen och köpte chokladpudding istället. Fast jag kunde inte tänka på så mycket annat än mailet som hette Antagningsbesked och det kändes som om hela min kropp kunde kollapsa när som helst.

Jag väntade inte på att chokladpuddingen skulle bli klar. Jag lånade datorn och gick in på min webmail. Förra gången hade svaret inte stått direkt, man hade varit tvungen att öppna en pdf innan man visste. Så jag var helt oförberedd när jag klickade på mailet.

"Hej & Grattis! I tuff konkurens har du blivit antagen till Calle Flygare Teaterskola HT 2010. Bifogat finner du dokument som..."

Va?

Jag läste första meningen igen. Jag var tvungen att fråga om det stämde. Men vi var två som hade läst samma mening. Jag kunde inte fatta det, jag kunde faktiskt inte förstå att jag ens fått beskedet. Det gick så snabbt. En hel månads väntan och på två sekunder fick jag veta bara så där. Slängt rakt upp i ansiktet med lysande bokstäver. Av 120 sökande är jag en av de få som kommer in varje termin.

Först kände jag ingenting, inte ens glädje. Mitt hjärta bara stannade. Sen började jag gråta. Och jag vände mig om och var så glad att det fanns någon där att ta emot min kram.

First, when there's nothing but a slow glowing dream
That your fear seems to hide deep inside your mind
All alone I have cried silent tears full of pride
In a world made of steel, made of stone

Well I hear the music, close my eyes, feel the rhythm
Wrap around, take a hold of my heart

[Chorus:]
What a feeling, bein's believin'
I can't have it all, now I'm dancin' for my life
Take your passion, and make it happen
Pictures come alive, you can dance right through your life

[Solo]

Now I hear the music, close my eyes, I am rhythm
In a flash it takes hold of my heart

[chorus (with ... "now I'm dancing through my life")]

What a feeling

What a feeling (I am music now), bein's believin' (I am rhythm now)
Pictures come alive, you can dance right through your life

What a feeling (I can really have it all)
What a feeling (Pictures come alive when I call)
I can have it all (I can really have it all)
Have it all (Pictures come alive when I call)
(call, call, call, call, what a feeling) I can have it all
(Bein's believin') bein's believin'
(Take your passion, make it happen) make it happen

(What a feeling) what a feeling...

Spooky

2010-06-18T14:18:00.006+02:00

Jag lovade ju för ett tag sedan att ni skulle få bildbevis på jättehavrefrasen som Helena såg i Göteborgs vatten.

Om du har glömt vad det handlade om kan du kolla här.

Bildbeviset:

Det kan ju inte vara något annat än en gigantisk havrefras, eller hur?

Snart dör jag

2010-06-18T10:43:00.004+02:00

Igår fyllde pappa år, så då firade vi med tårta. Familjen Bengtson är ju inte som andra familjer som kan tycka om samma tårta, nej. Så vi måste alltid ha två tårtor: en Prinsess och en Schwarzwald. Jag och mamma äter den sistnämnda, men jag och Mattias delar alltid på roserna.

På kvällen åkte vi båt för första gången i år, ut till Annies Rock. Den är döpt till det eftersom mamma ville ha den och helt enkelt var först med att döpa den. Tror vi. Hur som helst, där grillade vi entrecote, såg på en fin solnedgång och skrattade så att vi tjöt! Det var tydligen något roligt som spred sig. Jag tror till och med myrorna på klippan låg dubbelvikta.

Det var min kväll, nu är det morgon. Om en halvtimme ska vi äta avslutningslunch på Villa Anna med våra två projektanställda. Ikväll bär det av till lägenheten för renovering x antal timmar.

Jag ringde till Calle Flygare idag för att kolla när jag skulle få antagningsbeskedet, eftersom jag måste veta när vi kan boka flygbiljetter hem från USA i augusti. Han som svarade sa att det var sista auditiontillfället igår och att de ska gå igenom allting ganska omgående. Jag ska få besked absolut senast på måndag.

Mitt hjärta stannar varje gång jag får ett mail.

Lite bilder från klippan som mamma tagit:

Så här gör man

2010-06-16T09:09:00.006+02:00

Man tager ett rum som ser ut så här...

... och en man som sågar till ek-skivan.

Då finns det gott om tid att lata sig.

Ska bänkskivan verkligen stå så där på högkant? "Det blir nog lite konstigt" tyckte jag.

Så mannen fixade det med.

Det kanske inte blir så tokigt ändå i slutändan.

Vilken tur att jag är här och styr upp.

Vill du köpa en spis?

2010-06-16T08:57:00.002+02:00

Läs mer här!

Jag vet att du vill ha den.

Den magiska plastpåsen

2010-06-15T11:44:00.008+02:00

Märkligt. Jag köpte en krukväxt för flera månader sedan som jag ställde i en kruka. För det första tröttnade jag på den efter två veckor för att den var så ful, och för det andra verkade den inte trivas särskilt bra eftersom bladen blev bruna och den började vissna.

Då det var cirka 15 minusgrader utomhus tyckte jag att det var lite grymt att slänga ut den i kylan, så tills vidare lät jag den stå i en plastpåse som jag vattnade ungefär en halv gång var tredje månad. Sen slutade jag bry mig om den och nu har jag glömt bort den.

Men vad händer då? Jo, den dumma krukväxten börjar friskna till! Och har klämt fram en massa nya gröna blad och ser ut att må riktigt bra! Fortfarande ful men den ser verkligen ut att trivas måste jag säga.

TYPISKT! Nu har jag ju inte hjärta att slänga ut den längre.

Det är mer än vad man kan säga om den här Fredskallan. Jag försökte verkligen, verkligen rädda den, för den var så fin! Men till slut var jag tvungen att ge upp. Jag kämpade till sista vattendroppen. Straffas jag för att jag bara tycker om fina blommor??

"Malin, kom ihåg att alla är lika mycket värda". Nej! Inte när det gäller blommor. Är man snygg får man stanna, är man ful åker man ut. Enkelt.

Får jag stanna tror ni? =)

Puss.

Min helg

2010-06-14T13:25:00.041+02:00

Min helg har varit underbart bra. Den började i fredags när vi åkte på Frida och Johannas student. Vi kom dit fem minuter innan de skulle springa ut från skolan och tänkte att "det ser ju inte ut att vara så mycket folk, så vi hittar säkert". Men när jag och mamma blickade ut över skolan (pappa parkerade bilen) insåg vi att "det här kommer inte att gå". En större skolgård har jag inte sett. Fler människor med plakat har aldrig någonsin varit samlat på ett och samma ställe. Mamma var på väg att ge upp.
- Det här är ju kört! Vi får stå här och vänta tills allt är klart, se om vi kanske får en glimt av dem. Och så får vi träffa dem på mottagningen sen istället, tyckte hon.
Men gav jag upp? Nej! Jag tog mammas hand och drog med henne in i folkmassan. När vi har åkt ända hit för att se Frida och Johanna springa ut, då ska vi minsann se dem springa ut! Jag ledde oss bakom hela folkmassan, på kanten där alla flak stod och sen lämnade jag mamma uppe på en trapp medan jag gick för att leta efter studentfamiljen. Det tog mig nog exakt 40 sekunder, sen såg jag pappa Anders ansikte bland alla andras. Vilken himla tur! Man ska aldrig ge upp.

De glada studenterna

Den nostalgiska mamman

Och den lyckliga pappan!

Två timmars väntan på stan innan mottagningen. Mamma var ganska rolig. Först gick vi förbi en byggnad som det stod "Vår teater" på. Jag mumlade något om att den gick jag på fast på Östermalm, medan mamma tittade kritiskt på väggen och sa:
- Men, borde de inte ändra det där nu till "Sommarteater"?
Sedan gick vi ned i ett parkeringsgarage och där hittade hon massor med kvadratmeter av hennes favoritfärg - lila! Berusad av lycka skuttade hon fram till väggen och posade för fotografering.

På lördagen var jag i lägenheten och målade. Nu har jag äntligen målat klart allt!!!! Känner mig riktigt stolt över mig själv, för det blev så fint. Men kan man måla utan att få färg i håret? Nej, det är totalt omöjligt. Jag tror att det finns en oskriven lag eller en förbannelse som vilar över alla målarpenslar - "När någon målar, oavsett om denna någon har vana eller inte, kort hår eller långt, målarkläder eller inte, ska denna någon vid varje tillfälle få minst fyra droppar målarfärg i håret". En sådan lag kan aldrig ignoreras.

Hallen

Jag har inte alls stökigt hemma.

För ett år sedan var pappa och Mattias med i en veteranbilstävling som gick av stapeln i Österbybruk - och vann! De fick en stor vandringspokal och en mindre pokal som de fick behålla. I år skulle tävlingen vara i Knivsta. Mattias ville inte följa med så då gjorde jag det istället. Men innan jag berättar hur det gick, tänkte jag ge er historiken bakom bilen vi åkte i.

"Året var 1989. Mikael Bengtson hade sett en annons i tidningen om en Mercedes-Benz 190 SL från 1958 som var till salu. Den var billig och verkade vara ett riktigt kap! Enda nackdelen var dock att hela bilen låg nedpackad i kartonger. Ja, ni hörde rätt - i kartonger. Men Mikael, som gillade att meka, tvekade inte en sekund att slå till på kartongerna med det värdefulla innehållet.

Men då Mikael känner sig själv, insåg han snabbt att han behövde göra något för att kunna ta sig i kragen och renovera bilen. Så han svor en ed. Han lovade, att när hans dotter som hade fötts samma år skulle ta studenten, då skulle mercan vara klar så att hon kunde åka i den på sin studentdag. Det kan ju inte vara så svårt tänkte Mikael Bengtson, han hade ju hela tjugo år på sig.

Men åren gick. Och dottern Malin växte upp och började skolan. Hon slutade mellanstadiet och började på högstadiet. Hösten 2005 började hon på Lundellska skolan i Uppsala och plötsligt var det bara ett halvår kvar innan hon skulle ta studenten! Mikael började bli aningens stressad. Malin för sin del, som sedan barnsben hade drömt om att mercan skulle bli klar till den stora dagen, hade vid det här laget gett upp allt hopp om det. Hon hade gått förbi ladan ibland där bilen stod och tittat på den. Eller snarare på skalet av den och kartongerna som låg runt omkring. Skalet var vitlackat. Men Malin hade alltid drömt om en röd cabroilet... Den här mercan hade varit röd och ny en gång i tiden, men nu såg den inte mycket ut för världen. Och eftersom Malin också kände sin pappa mycket väl, slutade hon till slut att hoppas på att mercan en gång kunde bli klar.

Ja, några månader innan studenten hade hon nästan helt gömt alla tankar på den gamla mercan. Hon hade raderat tankarna så väl, att hon inte ens märkte alla de tecken som plötsligt dök upp. Familjen var nästan aldrig hemma, pappa hade konstant oljiga händer (vilket Malin såklart inte var sen med att kommentera, utan några som helst kopplingar) och mamma Annie försade sig minst två gånger! Första gången gav hon Björn Haraldson en menande blick när han frågade om mercan skulle bli klar i tid. Malin, som kunde sin mamma utan och innan, förstod vad blicken betydde men trodde inte på den. Andra gången såg Malin och mamma Annie en vit cabriolet på gatan. Då kläckte Annie Bengtson ur sig "jag tycker nog att han skulle ha behållit den vita färgen istället". Men inte heller då anade Malin något.

Tills den dagen hon skulle ta studenten. Hon hade just sprungit ut från Uppsala Slott, letat sig fram genom folkmassan och kramat om alla släktingar och vänner som var där för att gratulera henne. I ögonvrån såg hon en röd bil, men det var inget som till en början fångade hennes uppmärksamhet. Inte förrän pappa Mikael ställde henne framför en vacker, glänsande röd nercabbad Mercedes-Benz 190 SL, föll bitarna på plats. När Mikael och Mattias Bengtson tar sig an med någonting, då är ingenting omöjligt."

Fotnot: Bilen besiktigades dagen innan Malins student. Mikael Bengtson klarade alltså med en hårsmåns marginal att hålla fast vid sin svurna ed.

Så det var alltså denna bil som jag körde, med pappa i passagerarsätet, till en veteranbilstävling i Knivsta. Utan bilbälten och utan fungerande vindrutetorkare drog vi iväg på en orientering en solig dag. Frågorna gick riktigt bra och de praktiska proven och de flesta manöverproven bra. Det enda vi missade på var ett prov där man skulle krypköra och få mellan 0 och 10 poäng. Jag stannade först vid åttan och tänkte bara krypa fram lite, lite till (ni vet, jag kan ju inte nöja mig med att vara bra. Jag måste alltid vara bäst). Men så fort pinnen kommit fram till nian så slog den över och gick över tian! Noll poäng. Orättvist...

Men men, vi gick i alla fall i mål. Sufletten fick vi ta upp ett par gånger vid några regnskurar som kom på eftermiddagen, men annars var det soligt hela tiden. När vi hade kommit i mål fick vi svara på en utslagsfråga. Hur mycket pengar är det i burken? Vi var lite oense där. Jag ville gissa på 490 kr och pappa på 300, så vi lade helt enkelt ihop våra gissningar, delade på två och fick summan 395 kr. Helt fel men inte helt galet. Rätt svar var 245 kr.

Av 67 tävlande kom vi på tionde plats! Inte illa ändå. Jag fick välja pris på ett stort bord och valde en bok med bilder och fakta om 500 sportbilar. Tack för en härlig dag!

Den här bilen var cool. Lite Grease-känsla över den.

Och en sån här lackering kan man ju också ha:

Förrförra årets vinnare granskar vår bil noggrant och för anteckningar.

Men visst är den fin, vår alldeles egna Mercedes-Benz...

"Höger ben fram, höger ben bak, höger ben fram och skaka lite grann. Hoppa runt i ring, dansa honky tonk, det var allt för denna gången!"

Spänningen är olidlig

2010-06-13T10:04:00.000+02:00

Nu står jag precis inför starten! Jag och pappa är på veteranbilstävling. Mer info och bilder kommer sen...

Tio sätt att reta din omgivning

2010-06-12T19:59:00.002+02:00

Betala lunchnotan med 50-öringar.
Använd en torktumlare för varje strumpa i tvättstugan.
Öva på att låta som en fax eller ett modem.
Avböj bord vid restaurangbesök, stå kvar vid kassaapparaten och ät upp alla mintkarameller.
Avsluta alla meningar du säger med "i enlighet med profetian".
Avtala möten den 31 september.
Be servitrisen om en extra plats till din låtsaskompis.
Fråga dina arbetskamrater mystiska frågor, klottra ner deras svar i en anteckningsbok. Mumla någonting om "psykologiska profiler".
Glöm poängen i en lång historia, men försäkra lyssnaren att den var "jätterolig".
Gå några steg bakom någon och spreja desinfektionsvätska på allt som han/hon rör vid.

Sju soliga dagar

2010-06-10T15:01:00.022+02:00

Onsdag 2 juni
Var på Ikea (surprise!) och tittade för sista gången på soffa. Den här blir det: "2-sits soffa Ektorp, Idemo svart klädsel". Den är fin.
Jag passade även på att bestämma mig för en vit golvlampa.

Torsdag 3 juni

Sushidejt med Lina! Vi hade lite för roligt mot slutet och började leka med stearin. Visste ni att det funkar superbra att använda kinapinnar som ljusstöpare?
På kvällen hann vi ytterligare ett steg längre med lägenheten. Återstår att dra elsladdar och skruva fast bänkskåpen i väggen.

Fredag 4 juni
Kundbesök i Stockholm hela dagen. Jag gick långa promenader på Södermalm, ute på Kungsholmen och inne i stan, lyssnandes på de ljuva tonerna i min kära musikmobil.
Lördag 5 juni
Dags att klä upp sig fint, även om det blev i mina gamla glasögon. Sen tog jag och Mattias cabben till Skokloster, där Johan och Caroline gifte sig. Klockan fem åkte vi hem och lagade mat och skrattade till Mr Bean.
En underbar dag på många sätt.

Söndag 6 juni
Och på den sjätte dagen vilade hon.

Måndag 7 juni
Kundbesök i Stockholm. Jag vet inte om tunnelbanestationen vid Kungsträdgården ser cool ut eller bara läskig, men något ser den ut.
På eftermiddagen fick jag äntligen mina nya glasögon! Två par.

Tisdag 8 juni
Är det här onyttigt tror ni?

Onsdag 9 juni
Jag upptäckte att jag öppnat ett Spa på Vaksalagatan. Hade nästan glömt bort det. Det är så mycket annat nu, man kan ju inte ha koll på allt.

Idag ska jag fortsätta måla i hallen med färgen Ingeborg. Tyvärr passade färgen som heter Malin inte så bra där heller.

Puss.

Sagan om familjen Parasoll

2010-06-08T09:28:00.028+02:00

Det var en gång en liten brun koltrast som hette Vera. Hon bodde i en stor skog med väldigt många träd. Så när hon träffade unge herr Nda, bestämde de sig genast för att bygga bo och bilda familj. De letade länge efter ett lämpligt ställe...

Till slut hittade de en övergiven tomt, med ett smalt och fint träd utan grenar som stod lutat mot en vägg. En perfekt plats att bo på tänkte både Vera och Nda. Och så började de samla kvistar. Efter några veckor hade Vera lagt fem ägg och gemensamt tog de namnet Parasoll. En mycket lycklig familj.

Men när solen kom fram i maj och temperaturen ute blev riktigt behaglig, började det också hända saker i de unga fåglarnas trädgård av trä. Vera och Nda insåg snart att deras stillsamma omgivning plötsligt hade vaknat till liv.

Men trots att fyra stycken två-beningar förde oväsen på tomten och att det ibland klampade omkring ett läskigt vargliknande djur som nosade i deras trädgård, bestämde sig Vera Parasoll för att fortsätta att ruva på sina ägg. Och två veckor senare hade herr och fru Parasoll fått fem söta koltrastungar.

Nu gällde det att hitta smarta strategier för att hämta mat utan att bli upptäckt.

Tankar från Nda:
"Först fäller man bytet och sätter sig på taket. Där ser man allt som händer. Då finns det två alternativ: antingen ser man inkräktarna på den platta trädgården och då är enda utvägen att släppa maten och fly så fort man kan. Skit i ungarna. Eller, så inser man (när man suttit där i minst tjugo minuter) att kusten är klar och då flyger man så fort man kan raka spåret till boet, släpper maten och sticker därifrån lika snabbt. Lyckas alltid."

Utdrag ur Veras dagbok:
"Jag tar ingen hänsyn till de där tvåbenta figurerna som smyger omkring här och fotar. De får helt enkelt finna sig i att jag måste mata mina ungar. Så min strategi är att jag, en aning diskret men ändå graciöst, glider fram på ängen av trä med maten i munnen. Sen flyger jag med felfria vingslag bort till boet där jag landar för att stanna. Ingenting är viktigare än att de små mini-jagen blir mätta."

Familjen Parasoll levde ett lyckligt liv, i symbios med två-beningar och gulhåriga rovdjur. De hjälptes åt att skaffa maskar och annat gott till de små Parasollarna. Varje dag var de hungriga och hela tiden gapade de med sina näbbar och skrek "maaaaaat!"

Det var en hektiskt tid för Vera och Nda, men de turades om att hålla utkik efter fiender, gräva mask och ibland även posa för fotografering.

De fem små koltrasterna växte sig större och större. Till slut fick knappt Vera och Nda själva plats i boet. En dag var en av två-beningarna ute på den platta ängen av trä och förde lite onödigt mycket oväsen. Herr och fru Parasoll höll sig borta från boet nästan en hel dag, vilket fick jobbiga konsekvenser för ungarna.

De skrek och skrek efter mat men det var ingen som hörde. Efter ett tag började en av dem provflaxa med sina vingar och vips som det var föll han ur boet! Nere på den hårda ängen ranglade han vidare på ostadiga ben. Plötsligt dök det långhåriga vargliknande rovdjuret upp och började nosa på honom! Han ville gömma sig någonstans och hittade till sist en trappavsats som han skräckslagen kurade ihop sig under.

Då kom Vera flygandes. Med sin knivskarpa blick skannade hon av området och såg att det bara var fyra ungar i boet. Hon susade fram och tillbaka genom luften, tills hon slutligen hittade den lille koltrasten under trappan. Hon hjälpte honom upp och faran var över.

En dag senare hade alla fyra ungar lämnat boet. Föräldrarna tog väl hand om dem, lärde dem att flyga och hjälpte dem att skaffa mat. Till slut var de fem koltrasterna så stora att de kunde klara sig själva. De tog ett gemensamt beslut att gå skilda vägar, men ändå behålla kontakten med varandra.

Och så blev det. Men herr och fru Parasoll vakar fortfarande över sina ungar där de sitter, Vera och Nda, och sjunger ut över vår veranda.

Vem tänder stjärnorna?

2010-06-03T23:32:00.002+02:00

Det är för mycket som händer,
jag kan inte ens tänka klart.
Jag tänker på elden du tänder,
jag hoppas jag kan flytta snart.
Jag drömmer om en skola jag ska till,
jag önskar jag kunde flyga vart jag vill.
Jag drömmer om att jag ska kunna förstå,
hur det kan vara olika saker vi vill nå.
Jag tänker på jobb och på kunder
och att det finns tid att sova är ett under.
Det är så otroligt mycket jag vill,
att jag ibland har svårt att sitta still.
Att se mitt liv i ändras händer,
att inte vara där när vinden vänder.
Jag vet inte vad som händer då,
vill jag ens veta vad det är jag hoppas på?

Nu har jag bestämt mig

2010-06-02T16:41:00.005+02:00

Det blir de här:
Och inte de här som jag funderade på ett tag:

En ny dag, en ny Malin.

Fame, I'm gonna live forever

2010-06-02T14:12:00.002+02:00

Jag har hört att man ska synas. Och att man ska ha många besökare på sin blogg. Så säger de i alla fall. En massa klick och sånt trams som räknas.

Ni som känner för att gynna min placering på Sveriges blogglistor kan ju klicka på den här knappen:

Nu har jag faktiskt ganska bra koll på vilka som läser min blogg. Och var de bor. He he he... Google Analytics är rätt bra att ha. Tro inte att ni kommer undan. Jag ser er. Alltid.

Dock har jag inte stenkoll på alla. Speciellt inte i städer där många bor. Jag är populärast i Uppsala, Stockholm och Bromma. Det verkar logiskt. Uppsala bor jag i (nästan) och Stockholm är en stor stad. Men hur många känner jag i Bromma? Ni som känner er träffade kan ju ge mig en liten hint.

Tills dess ska jag gå och äta en chokladboll.

Snart!

2010-06-01T11:46:00.016+02:00

Igår när pappa och jag var på Ikea två minuter i åtta (som vanligt) fick jag syn på ett ekbord i fyndhörnan. Det var nedsatt hela 38% eftersom det saknade förpackning men var ju superfint! Jag ville mer eller mindre ha det direkt, men pappa var osäker på om det skulle få plats och dessutom säger han alltid "vänta med allt sånt där tills vi har renoverat klart". Men sen var vi i lägenheten och mätte och jag konstaterade att jag vill ha det där bordet!

I morse var jag och köpte bordet. Men lämnade det hos en snäll tant i returavdelningen eftersom jag inte kunde få med mig det själv. Pappa kommer och hjälper mig ikväll. Förhoppningsvis lite före åtta när de stänger. Så här ser bordet ut:

Det är 90x90 och så kan man enkelt förlänga det till 170 långt om man vill det. Bra om jag ska bjuda släkten på middag.

Fast sen när jag gick in för att titta på annat, så såg jag dessa små bord. Jag kanske skulle ha ett sånt istället? Ett rött bord med en gul och en grönrandig stol.

Då skulle jag kunna ha en sån här söt katt också:

Nej, nu ska vi bli lite seriösa igen (fast katten var väldigt fin). Hur som helst, såna här köksstolar har jag tänkt att jag ska ha:

Och så kommer vi till det här med garderober i hallen. Jag tycker den här dörren är fin:
Två eller tre såna dörrar ska jag ha plus en spegeldörr.

Vad bra det kommer att bli!
Synpunkter?

14 möjligheter

2010-05-31T10:51:00.012+02:00

Jag har varit på Specsavers och provat glasögon. Och tagit en massa kort!

Nej, inte riktigt. Sånt är vi för lata för här. Men jag besökte deras hemsida där man kan ladda upp ett foto på sig själv och prova bågar. Det var rätt kul. Men jag behöver hjälp!

Vilka ska jag välja?

Det här är mina favoriter:

FCUK 50

Titan 242

FCUK 83

Och slutligen några som jag aldrig någonsin skulle ta på mig:

Så... Vad tycker ni?

En fin dag

2010-05-30T21:28:00.010+02:00

Idag har vi firat Mors dag på många olika sätt. På morgonen var farfar och Mona här, de hade sovit över. Farfar påminde mig om att det var mors dag (vilket jag totalt glömt bort) så jag och Mattias diskuterade vad vi skulle göra. Först slog vi in Zenda i lite presentpapper och en fin rosett, men mamma blev väl inte så där överglad över henne. "Ge mig nåt jag inte redan har!" var reaktionen. Jaha.

Sen åkte vi över till farmor och Clas där vi blev bjudna på tårta. Efter fikat gick jag och Mattias runt på gården och fotade lite, det var kul. Vi hittade dessutom en liten samling med förgätmigej i kohagen. Det var visst enda platsen som de växte på. Mattias teori var att det hade landat en gigantisk koblaja precis där och fått de att gro. Resultatet blev ju vackert i alla fall. Och mamma blev glad! Det är ju hennes favoritblommor.

Senare åkte vi in till Uppsala och hälsade på mormor och Ragnar. Det var trevligt. Och Zenda var alldeles överförtjust för att hon fick följa med. Hon älskar mormor! Bodil (som var med) sa en gång för länge sen till henne "Jag ska aldrig hälsa på hos familjen Bengtson när du är med, för Zenda vill ju bara vara med dig!". Hon vill också klappa Zenda såklart... Men Zenda är inte så rättvis av sig. Gör det som känns bäst för henne, går till den hon vill och bryr sig inte om andra som vill gulla med henne. Egoistisk hund vi har.

Nu är jag hemma och är hungrig. Igen. Jag hann äta frukost i morse, men trodde att vi skulle få lunch hos farmor. Vilken miss! Fick lunch vid 16.00 hos mormor men nu förväntar sig min mage tydligen något mer. Hm...

Just det, är det någon som undrar vad jag önskar mig i födelsedagspresent? Nej förresten, det är alldeles för långt dit. Midsommarpresent? Jag skulle i alla fall vilja ha Sex and the city-serien. Jag har sett långt ifrån alla avsnitt. Vill se! Just det, en liten detalj bara. Jag kanske måste önska mig en TV först...

Och en glassmaskin. Fast jag tror jag tar mamma och pappas. Det är ju ändå bara jag som använder den.

Dag 25

2010-05-28T12:28:00.008+02:00

Ett skåp uppe...

Två skåp uppe! Lägg märke till taklampan också. Och att vi målat regeln vit. Det går framåt.

Igår var jag i Stockholm och kom hem lite annorlunda. Kan ni se vad det är som ändrats?
Lite som "finn fem fel"... Den som gissar rätt först får en puss.

Före.

Efter.

Okej, det var kanske inte så svårt. Det lyser ju liksom om det.

Dag 24

2010-05-27T12:34:00.007+02:00

Nu är väggen till sovalkoven målad. Det blev en härlig lilarosa färg.

Överskåpen i köket ska sättas upp idag. Just nu står de i stora rummet. Jag har monterat ihop dem helt själv! Visst är jag duktig...

Rapport för köket. Mattan är lagd, elementet målat och väggen klar för uppsättning av skåpen. Stödjande träregel uppskruvad.

Något som egentligen inte har något med någonting att göra:
Min kära krukväxt har börjat växa till sig litegrann.
=)

Lika som bär

2010-05-25T16:33:00.001+02:00

Många säger att jag och min moster Bodil är väldigt väldigt lika. Märkligt nog har jag inte ärvt utseendet från min mamma eller pappa, utan från henne. Det känns rätt bra =).

Eller vad tycker ni?

Underbara måndag

2010-05-24T10:54:00.006+02:00

Min vecka rivstartade i måndags när jag sökte in till Calle Flygare teaterskola. Det var inte lika nervöst som förra gången (för ett år sedan) och jag kände mig säkrare på mig själv. Vi är sammanlagt 120 personer som söker den här terminen, mellan 14 och 17 kommer in. I måndags var vi ungefär 12 stycken.

Förra gången hade jag koncentrerat mig på att verka "öppen, glad och social" och hade glatt småpratat med alla sökanden och vi delade våra tankar, nervositeten och den stora längtan att komma in på skolan. När jag sedan gick in till juryn och skulle göra min audition var jag så uppskruvad och nervös att jag inte riktigt var närvarande i min roll. Och på intervjun var jag nog mest speedad. Jag gick därifrån och kände att jag hade kunnat göra bättre ifrån mig.

I måndags satt jag där bland alla sökanden igen. Men den här gången hade jag ett ovanligt lugn inom mig. Jag hade varit där förut, jag visste vad som väntade och det enda jag egentligen behövde göra var att gå in genom de där vita dörrarna och sedan göra det jag gör allra bäst. Så enkelt.

Vi började med ett rörelseprov, alla i gruppen tillsammans. Först skulle vi göra små teaterövningar som att gå genom rummet med en viss attityd eller med en viss rytm. Det gick ju bra. Sen skulle vi ställa oss i rader och göra som läraren längst fram; lyfta vänster fot, vinkla fram och tillbaka, åt sidan fram och tillbaka, samma med höger, knä, höfter osv. Sen skulle vi komma ihåg allt det där och göra det till musik. Det gick väl hyfsat. Men sen skulle vi dansa värsta Michael Jackson-rörelserna och jag förstod inte riktigt hur läraren gjorde i några steg. "Det där kan ni väl nu så då kör vi till musik. Snabbare tempo." Jobbigt! Hjälp! Jag log och gjorde så gott jag kunde. Suck. Varför har jag aldrig försökt dansa som Michael Jackson förut? Det hade tydligen alla andra. Jag skakade av mig det här och intalade mig att det säkert inte var av största vikt ändå. Nu gick vi och satte oss igen och sedan skulle var och en gå in till juryn och göra sin första text.

Nervositeten spred sig i väntrummet, frågor ställdes tillsammans med beundrande blickar mot de två CF-eleverna som var där för att stötta oss. De har redan kommit in, oj vad duktiga de måste vara... Jag satt mest bredvid och lyssnade. Lyssnade på nervositeten, tog inte in den. Småpratade när det behövdes. Tjejen bredvid mig började läsa texten tyst för sig själv innan det var hennes tur, "vad är det som kommer sen?!". Jag fyllde i orden åt henne, hoppades att hon skulle klara det bra. Jag behövde inte repetera texterna tusen gånger, de kunde jag redan och den här gången vågade jag lita på det. Om jag var i rollen och sa allting med rätt känsla och inlevelse så visste jag att orden bara skulle komma. Och det gjorde de.

Man fick vara några minuter för sig själv i ett rum innan man skulle in till juryn, så jag hade lite tid på mig att intala mig själv att jag är bäst, har talang och att det är det här jag är född till att göra. Jag måste ha lyckats bra med det för jag tror fortfarande på det. Förutom det där med att jag är bäst, men det behövde jag tänka just då.

Så gick jag in och spelade teater. Fast det hände något magiskt. Jag spelade inte bara teater, utan jag var den där knarkaren som satt och skrattade ironiskt åt sitt liv. Jag var henne och det måste de ha sett. En av eleverna följde mig ut och när vi stängt dörren sa hon till mig "Det där gick ju bra!". Hon tyckte att jag hade gjort det jättebra. Det hade hon inte sagt till någon annan fick jag veta sen i väntrummet när folk pratade om juryns bemötande och allt det där läskiga. Det där gick ju bra... Jag måste ha börjat lysa när jag gick och satte mig i väntrummet igen, för jag blev så stärkt av känslan att jag verkligen gjort mitt bästa.

Sedan följde ett par timmars väntetid. Folk gick ut från den grå bakdörren och sa "Fan, jag glömde texten" eller "Det där gick hyfsat" samtidigt som andra med nervöst ansiktsuttryck gick in genom de vita dörrarna. Det var dags att framföra den sista texten och ta sig igenom en personlig intervju. Någon sa att den gick jättebra. Min gick inte jättebra. Den gick fantastiskt, otroligt sjukt jävla ASBRA.

Jag var lite mer nervös inför den här texten, den som vi hade fått välja helt fritt, det måste erkännas. Men jag lyckades ändå på något sätt koppla bort juryn som satt och tittade, fokusera på det jag skulle göra och spela teater. Och de verkade tycka att det var bra. Det vet jag ju förstås inte, men det kändes så. En av lärarna ville testa mig lite och bad mig ta om texten från början igen men den här gången spela riktigt "rosenrasande". Det gick väldigt bra, jag är bra på att vara arg! De log. Ler de åt alla? Ingen aning. Sen var det intervju och jag fick verkligen med allt jag ville ha sagt. Jag svarade ärligt men bra på alla frågor och de verkade intresserade av mig som person och frågade mycket.

Jag gick ut genom den grå dörren och började lysa. GUD SÅ HÄRLIGT! Jag kunde bara inte sluta le! Jag gick ut från auditionen på Calle Flygare och kände att jag inte hade velat göra någonting annorlunda. Att hur jag än försökt så hade det inte kunnat bli bättre. Att jag gjort mitt allra bästa och att jag verkligen visat dem mitt jag - vem jag är. Och jag har intalat mig själv att bara jag lyckades visa dem Malin så skulle jag komma in. Då skulle de vilja ha mig där. Innan midsommar får jag besked. Och jag måste komma in. För det är ju där jag ska vara.

Jag ler fortfarande.

Iakttagelser på McDonald's

2010-05-20T09:01:00.004+02:00

Jag ringde mamma och konstaterade att jag inte skulle få någon mat hemma igår (halv elva på kvällen) så jag stannade på vägen hem från teatern och åt en McFeast utan ost. Gott.

Men, så satte jag mig så att jag kunde se TV:n. Det kan ju vara trevligt tänkte jag, nu när jag inte har någon att prata med. Men vad visas på skärmen... Inte vanlig TV, nej nej. Som de har på vanliga restauranger, det vore ju helt värdelöst. Det här var en upplevelse bortom all jämförelse. Håll i er nu, för i rutan visades...

McDonald's-reklam! Så klart. Ändlös McDonald's-reklam i alla dess former. Man blir nästan lite sugen på en hamburgare. Nej just det, jag äter ju redan en. På McDonald's. Jag har redan tagit mig hit. Varför? För att jag sett reklam på TV? Eller så kanske de helt enkelt ska låta bli att bry sig om hur jag kom dit och istället fundera på hur man ska sprida reklamen... utåt...

Eller är maten så taskig att man måste göra reklam för den medan folk äter?

Men nu är jag orättvis. Jag sa ju att det var en helupplevelse. Det var faktiskt inte bara reklam som visades, utan de varvade snitsigt med olika fakta under namnet "Värt att veta". Här får ni några smakprov på visdomsorden:

"Skidor är långsmala anordningar som spänns fast på fötterna och möjliggör att användaren tar sig fram på snö."

"Att åka snowboard liknar mer att surfa eller att åka skateboard, än att åka slalomskidor."

Man blir så allmänbildad av att gå på McDonald's.

För den som vågar...

2010-05-17T10:37:00.000+02:00

2010-05-15T20:23:00.001+02:00

Alltså, Julia Roberts måste vara den snyggaste kvinnan i världen. Kände bara att jag måste säga det.

Idag har varit en väldigt mysig dag.

Mitt i Naturen kan slänga sig i väggen

2010-05-11T11:48:00.002+02:00

Naturprogrammet "Mitt i våren" gjordes av mig och Tessan och ger svar på alla dina frågor om vårtecken, djur, växter och hur man kan påskynda våren... Mycket lärorikt.

Sånt här kan man roa sig med tråkiga lördagskvällar...

2010-05-10T11:13:00.003+02:00

Kasper & Jesper & Jonatan

2010-05-10T10:59:00.002+02:00

En film som handlar om det ökända rövargänget när de ska göra inbrott i en sommarstuga i Öregrund.

Film är bäst på Ekhöjden

2010-05-08T11:28:00.006+02:00

Kommer ni ihåg SF:s reklamfilm "Film är bäst på bio" som gick förut, där man såg en massa siluetter i svartvitt som tittade på film? Man liksom såg filmen genom deras ansikten.

Här är min variant. Film är såklart bäst när den är gjord på Ekhöjden, där jag bor. Ekhöjden film har både en egen logga och en reklamfilm.

Samtidigt är det en liten resumé på några av de filmer vi har gjort.

Se fler filmer på: http://www.youtube.com/user/mangankalcit

Nackdelen med att riva köksväggar...

2010-05-06T17:16:00.007+02:00

... är att det blir så mycket skräp när man är färdig.

När det är så smutsigt i lägenheten att man är orolig för sin dammsugares överlevnad, då är det smutsigt!

Nu ska jag försöka göra något åt det. Önska mig lycka till.
Det är jag mot byggresterna! Jag tänker inte förlora den här gången...

Händelserik morgon

2010-05-06T10:59:00.003+02:00

Eller i alla fall litegrann.

På väg in till stan var vi tre bilar som skulle köra om en traktor. Det gick bra, till en början. Men sen bestämde sig den gröna bilen framför mig att köra om den vita bilen längst fram - trots att vi fick möte! Så han var sen tvungen att kasta sig in precis framför den vita bilen för att inte krocka med mötande trafik. Jag såg hur det bumpade till och den vita bilen stannade på körbanan medan den gröna brände iväg med hög fart. Jag hann inte se registreringsnumret. Men jag hann svänga av vägen så att jag inte körde in i den vita bilen och jag hann memorera det bilnumret i alla fall. Sen körde bilen iväg och det såg ut som att glaset i framrutan var krossat.

Jag är bra på siffror men inte på bilmodeller. Varför kan man inte bara söka på typ "grön bil, Uppsala) i vägverkets register?? En olöst gåta. Senare på kontoret kollade jag i alla fall upp den vita bilen på vägverkets hemsida och ringde till Sven-Åke som hade kört den på morgonen. Han berättade att han hade klarat sig utan skador på bilen, det hade alltså bara sett ut som att han blev påkörd. Jag frågade inte om det krossade glaset på framrutan. Han blev glad att jag hade ringt.

Så kan det gå.

Besserwisser

2010-05-05T10:29:00.001+02:00

Mamma hävdar att jag inte har någon koll.

Okej, så mina föräldrar har varit gifta i snart 25 år och inte i snart 20 år.

Små detaljer.

Taste this

2010-05-04T09:13:00.007+02:00

Vill ni veta skillnaden mellan Coca Cola Zero och Coca Cola Light? Panelen Malin Bengtson har undersökt saken...

... och kommit fram till en häpnadsväckande slutsats.

De innehåller exakt samma saker, men de två sista ingredienserna står i olika ordning.

Det hade ni ju kunnat räkna ut själva, eller hur?

Mm...

2010-05-03T15:00:00.005+02:00

Svarar på ytterligare 60 frågor om mig själv. Läs om du vågar.

1. Hur gammal är du om fem år? 25.

2. Vem var den sista du träffade? Marta och Tova som jag jobbar med.

3. Hur lång är du? 168,5 cm. Om jag inte har växt sedan jag mätte mig sist, 2009 någon gång.

4. Vilken var den senaste film du sett? Det var Australia. Den var seg i början men blev bättre efter halva filmen.

5. Vem ringde du senast? En kund.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Tack. Jag sätter in pengarna när jag fått dem. Kram" till Jesper som jag höll danskurs med.

7. Var är dagens planer? Måla om lägenheten, gå och lägga mig tidigt.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Att ringa. Men jag gillar sms också, det kan vara rätt kul. Och praktiskt.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta i snart 20 år.

10. När såg du senast din mamma? I morse när jag åkte till jobbet.

11. Vilken ögonfärg har du? Blå med en gul cirkel runt pupillerna.

12. När vaknade du idag? Jag vaknade innan väckarklockan ringde, så hon var väl strax före halv sju. Snoozade lite för länge och gick upp kvart över sju.

13. Har du någon gång hittat en katt? Nej men en liten fågelunge.

14. Vilken är din favoritplats? Hawaii.

15. Vilken plats föredrar du minst? Sjukhus och ormgropar.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Kanske i ett hus på landet någonstans.

17. Vad skrämde dig som barn? Mörkret, ormar och skräckfilmer. Man kan väl inte direkt säga att det blivit så mycket bättre med åldern =).

18. Vem fick dig att skratta senast? Lina.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Vad är vinylskivor?

20. Har du stationär eller bärbar dator? Både och.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Tre. Och en stor hög bredvid sängen, just in case.

23. Hur många landskap har du bott i? Ett. Men jag bodde i Nåntuna i Uppsala tills jag blev två år. Då flyttade vi ut på landet.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Jag har aldrig varit full. Folk kan tro att jag är det ibland när jag är på galet socialt humör. Det har dock aldrig fått mig att spy.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor inomhus. Barfota på en varm sandstrand är underbart. Eller på klippor och gräs.

26. Är du social? Ja, folk säger det. Och det tror jag stämmer.

27. Vilken är din favoritglass? Hemmagjord hallonglass. Annars Magnum med mandel.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Spara pengarna tills jag behöver dem. Eller resa.

29. Tycker du om Kinamat? Ja, jag tycker om nästan all mat. Utom oliver och riktigt starkt.

30. Tycker du om kaffe? Nej.

31. Vad dricker du till frukost? Mjölk till fil och Start, oboy till makrill-mackor och juice till mackor med leverpastej.

32. Sover du på någon särskild sida? Inte alltid, men jag sover oftast på vänster.

33. Kan du spela poker? Jag kan spela Chicago och Texas Holdem. Men det var så länge sedan så jag har nästan glömt hur man gör.

34. Tycker du om att mysa? Ja, jag älskar att mysa!

35. Är du en beroendemänniska? Om man kan vara beroende av kramar så ja =).

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Jag har träffat en som fyllde år samma dag, men kommer inte ihåg vem det var... Min mormor fyller år den 7 november, dagen innan mig. Jag vet i alla fall när Berlinmuren föll eftersom det hände dagen efter att jag föddes.

37. Vill du ha barn? Ja.

38. Kan du några andra språk än svenska? Jag kan engelska och franska bra. Kan tyska sådär eftersom jag läste det fem år i skolan.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej, men jag ville det när jag var liten.

40. Föredrar du havet eller en pool? Alltid havet! Det finns ju inga vågor i en pool.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Upplevelser.

42. Äger du dyra smycken? Nej inte så fasligt dyra tror jag. Var går gränsen för det förresten?

43. Har du någon gång testat narkotika? Nej, det skulle jag aldrig göra.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Mitt vattenglas som står bredvid datorn. Okej inte hela vattenglaset, men kanten stoppar man väl i alla fall i munnen.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Haha... om jag inte får svara mig själv så svarar jag farmor. Hon har en härlig humor.

46. Välj ett ärr på din kropp? På insidan av mitt lår finns ett litet ärr som jag speciellt kommer ihåg. För något år sedan skulle jag lägga mig i badet med lite tända ljus och lyssna på avkopplande musik. Jag gick runt naken i badrummet och tände ljusen med en tändare. Efter att jag tänt det sista ljuset stannade jag upp och lyssnade på något de sjöng och utan att jag tänkte på det sänkte jag tändaren så att den varma öppningen vilade mot mitt lår. Innan jag märkte att det gjorde ont hade jag fått ett läskigt frätmärke med en massa sot i. Jag sprang in i duschen och spolade kallt vatten men det är fortfarande ett litet ärr kvar. Klantigt!

47. Vad har du för ringsignal? Just nu Up med Shania Twain. Den byttes ut när jag var tvungen att börja använda min gamla mobil igen och jag har inte brytt mig om att ändra.

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Vad räknas som liten? Jag har kvar kläder från högstadietiden men använder de inte. Mamma och pappa har kvar några av mina riktigt gamla kläder.

49. Flirtar du mycket? Ja, jag är en väldigt flirtig person. Ofta flirtar jag utan att tänka på det, vilket kanske inte alltid är bra.

50. Vart togs din profilbild för din blogg? I mitt rum i Vichy, Frankrike.

51. Kan du byta olja på bilen? Teoretiskt ja, men praktiskt... kanske? Jag vet i alla fall vart oljestickan sitter och hur man ska göra.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej men parkeringsböter.

53. Vilken var den senaste bok du läste? Som jag läste ut? Nummer tre i Twilight-serien.

54. Läser du dagstidningen? Ja, UNT ibland på morgnarna.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej men ett par tjejtidningar som kommer någon gång i månaden eller så.

56. Dansar du i bilen? Ibland, ja. Sittdansar får man väl kalla det då. Men det händer bara i bilköer.

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Rix Fm.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Bodils beskrivning: hur jag hittar ett visst papper i en pärm hemma hos henne som mamma ska ha.

59. När var du i kyrkan senast? Oj. Det måste ha varit på någon utflykt vi gjorde med skolan i Frankrike.

60. Vilka personer utmanar du? De som jag tycker verkar spännande att utmana...

Lemon tree

2010-05-03T14:43:00.002+02:00

Sitter på jobbet och har väl inte så överdrivet roligt. Lyssnar på "mina" anställda som ringer till kunder. En kund har jag fått i alla fall idag så något vettigt måste jag ju ha gjort =).

Klockan fem ska jag träffa pappa på Uppsala färg och köpa... just det, färg. Sen ska vi till lägenheten och spackla klart, slipa, måla och lite till. Tiden går för långsamt. Jag vill flytta nu! Nu.

Igår var sista gången på danskursen som jag höll i. Det var kul, jag tror faktiskt att vi lyckats lära niorna någonting!

Det blir inte mycket dans nu tyvärr. Förra tisdagen var sista träningsgången för den här terminen, hur kan det gå så fort?? Så nu är det bara torsdagar och enstaka måndagar som jag kommer att dansa... Jag måste verkligen styra upp det här med spegelträning och dansa mer hemma. Fast jag dansade faktiskt igår! Eller det kanske inte räknas om man dansar och sjunger med mick i solen på altanen med fönstret till matrummet som spegel?

Lite film till kvällsmackan?

2010-05-02T22:54:00.004+02:00

Eftersom jag nu har tappat räkningen på alla som velat att jag ska lägga upp lite filmer på Youtube, har jag bestämt mig för att göra som ni vill. I alla fall för ögonblicket.

Jo, jag har ju gjort en del filmer på min fritid. Med mig själv, med kompisar, med syskon och med andra frivilliga galningar. Det enda vi inte har gjort själva är musiken, så den känner ni kanske igen. Men resten kommer ni definitivt inte att känna igen... om ni inte redan fått den stora äran att få se någon av våra filmer. =)

Enjoy. Man vet aldrig hur länge de är kvar.

Försvara kentauerna!

2010-05-02T11:24:00.000+02:00

Facebooks ordkontroll är allt annat än seriös. Idag tvingade den mig att skriva "discriminates centaurs"! Va?? NEJ! Länge leve kentauerna! Man är inte mindre värd bara för att man är hälften människa och hälften häst. Eller?

Va med mig

2010-05-01T11:00:00.001+02:00

Tänker tillbaka på några blickar du gav,
de där som för alltid kommer att finnas kvar.
Det kändes så bra när du kramade mig hårt,
även om det nu är just det som känns svårt.
Minnena finns där nästan kristallklara,
det är omöjligt för mig att bara låta de vara.
En kväll blev du gladare av att jag höll din hand,
jag tror fortfarande, att ingenting kan bryta vårt band.
Jag önskar igen att jag kunde få vara hos dig.
Jag förstår verkligen inte, varför du inte vill vara med mig…

Valborg

2010-05-01T10:41:00.002+02:00

Jag skulle ha lagt ut lite bilder... men min telefon har fått fnatt och slutat fungera. Jag hade bara fört över lite bilder till datorn från minneskortet och när jag satte i det i telefonen igen sa den "sätt i rätt SIM-kort". Udda. SIM-kortet hade ju inget med det där att göra! Och sen när jag äntligen fått ordning på det, hittade den ingen täckning. Och så hade den ställt om klocka och allting. Och så helt plötsligt tog batteriet slut och när jag satte i laddaren sa den "batteriet går inte att ladda. Använd en Sony Ericsson-laddare!". Men det var ju såklart en ericsson-laddare, det var ju till och med originalladdaren till den mobilen! Jag blir så trött... Så nu måste jag skicka in den till tillverkaren och få den lagad. Hann rädda mina kontakter, bilder och kalendern. Tur det! Så nu är jag kompis med min gamla mobil igen. Men den kan förstås inte skicka e-post eller mms. Måste fixas.

Ja, igår var det kul. Först var vi och såg på forsränningen. Vi lyckades ta oss fram ända till kanten av staketet vid forsen, jättebra platser tyckte vi. Men det tyckte dykarna också. För sen ställde de sig på rad precis framför oss. Och när de hoppat i kom det nya. Typiskt. Men jag såg rätt bra ändå. Bara det att folk knuffade på bakifrån så ett tag stod jag i 45 graders lutning framåt och hade knappt något stöd alls. Jag förklarade för den snälla dykaren som stod framför mig att jag försökte att inte putta i honom, men att folk trycker på så mycket bakifrån. Han var ganska trevlig dykaren. Han sa att "det är lugnt, om jag faller så drar jag med dig ner". Jaha.
Han föll inte som tur var.

Sen var vi på Kullen och åt mat och kollade på majbrasa. 15 personer blev vi. Jag åkte hem vid tolv-tiden för jag var så otroligt trött. Har varit uppe för länge och gått upp för tidigt för många dagar nu. Jag drömde i alla fall att jag var en golden retriever, och att någon människa hade fängslat mig, Zenda, Zendas mamma och några andra hundar. Jag har lyckats ta mig därifrån om jag bara inte hade vaknat så fort, jag hade värsta planen...

Nu ska jag på harmonimässa med mamma. Eller flummässa som vi också kallar det. Det är roligt men dyrt. Det kostar att spå sig... men det är ju så spännande så man kan bara inte låta bli!

Trevlig helg!

Okej...

2010-04-29T14:23:00.010+02:00

... så det var varken snön eller gruset som var problemet.
Jag hade tänkt sno den, men nu vill jag fortfarande inget hellre än att inte vara ägare till den här cykeln.

Igår bröt förkylningen som jag gått och dragit på i en vecka ut. Men idag verkar den nästan vara borta, mysko. Har lite ont i halsen bara. Är hemma från jobbet ändå.

Igår påbörjades också arbetet med att bygga upp min köksvägg igen - fast 60 cm längre ut. Det kommer bli jättebra! Så slipper kylskåpet stå i hallen. Jag har bestämt hur jag vill ha det nu också. Det ska vara vita köksskåp från Ikea, svart kakel med guldskimmer från Uppsala färg och en ekbänk där jag kan skära grönsaker med en svart skärbräda från Åhléns. Superbra. Jag kommer till och med att få plats med en diskbänk (ja, efter lite övervägning så tycker jag nog det är bäst att ha en sådan), en spishäll, en riktig ugn och en mikro.

Jag satt och bevakade snickaren ett tag när han byggde min vägg. Han berättade om sina första planer att bli elektriker, men att han sen valde snickarbranschen. Och så kom vi fram till att mitt kök faktiskt är värt att kalla för kök och inte pentry. Så det så! Mycket trevlig snickare det där. När jag suttit där och bevakat arbetet någon timme gick jag och åt lunch med pappa, sen åkte jag hem.

Var på teatern på kvällen och när jag skulle åka hem höll jag på att köra rakt över en bred stenkant i gatan. Inte bra. Men jag svor och lyckades svänga. Man ska inte köra bil när man är trött, arg och hungrig...

Nu ligger Zenda på ett operationsbord. För en vecka sedan låg jag och kliade henne på magen när jag kände en stor knöl. Som en medelstor jordgubbe i storlek. Den kändes väldigt hård och läskig. Mamma blev förskräckt över att den var kvar, hon hade också känt den några dagar tidigare men trott att den skulle försvinna. Dumt. Jag tvingade henne att ringa veterinären direkt morgonen därpå, fast hon skulle nog gjort det i alla fall.

Veterinären hittade två tumörer. En stor och en liten. Så idag opereras hon, de ska ta bort tumörerna och sedan skicka de på analys för att se om de är godartade eller elakartade. Jag håller tummarna... Lilla Zenda... Hon är ju så pigg! Tio år och beter sig som en två-åring. Inget kan väl hända henne... Då skulle min värld rasa helt.

Imorgon är det forsränning i Uppsala. Den ska jag och pappa åka och titta på. Jag funderar på att ta med en liten stege så att man kan se något... Det var några som gjorde det förra året, ingen dum idé faktiskt. Sedan på kvällen ska vi vara hos våra grannar, Frida och Johanna. Fast utan Frida. Och utan Mattias, han ville hellre fira valborg med sina kompisar i Uppsala. Jag gillar inte helt den idéen. Men vi andra kommer i alla fall vara på Kullen (deras lantställe) och äta mat, lösa mordgåtor och se på majbrasa.

Jag har skrivit väldigt många dikter på sistone. Kanske lägger ut några av de på bloggen snart. Om de är ihopfantiserade eller verklighetsbaserade tänker jag inte tala om. Det får man lista ut själv. Jag gör dikter av båda slagen.

Puss.

2010-04-27T10:12:00.003+02:00

Trött.

Solen skiner men jag ler inte.
Någon vinkar men jag ser inte.

Islands in the stream, that is what we are
no one in between, how can we be wrong
sail away with me to another world...

Vad är det jag tänker på,
är det värt det ändå?
En dag blir en till
oavsett vad jag vill.

At night I could hear the blood in my veins
Black and whispering as the rain
on the streets of philadelphia...

Precis som jag, när regnet öser ner,
lägger sig tystnaden över natten.
Istället för plinget från min mobil,
hör jag bara ljudet av vatten.

If I got down on my knees and I pleaded with you
If I crossed a million oceans just to be with you
Would you ever let me down?

If I swam the longest river just to call your name
If I said the way I feel for you would never change
Would you ever fool around?

every rose has its thorn

2010-04-24T22:49:00.005+02:00

I natt drömde jag att jag träffade en fransyska som frågade om jag ville hjälpa henne att göra crêpes. Det var jättemysko, man hade en bulldeg i två olika färger som man skulle kavla ut till pannkakor. Aja, vi pratade franska i alla fall.

Sen drömde jag att jag var vid en tågstation och glömde min väska där. Och när jag gick tillbaka för att leta var den stulen. Jag sprang upp och nedför en massa trappor som jag inte hittade i och spanade efter personer med svarta väskor, men den var försvunnen. Jag tänkte på min fina röda mobil som legat i väskan.

Några andra saker drömde jag också. Men jag skrev inte ner det när jag vaknade. Ska bli bättre på sånt igen. Däremot skriver jag mycket dikter nu. Det är bra.

19 glasklara steg i hur man river en köksvägg

2010-04-23T12:04:00.052+02:00

Se och lär.

Först tar man på sig ett par ordentliga hörselskydd.

(Mp3-hörlurar funkar lika bra).

Därefter går man noga igenom alla skåp och lådor i köket. Det är då man hittar karamellfärgsburkar från 90-talet.

Därefter tar man bort all överflödig köksutrustning…

… och ställer den på andra ställen där man tycker att den passar bättre.

Dags att gå lös på väggen. Man sliter ner så mycket man kan…

… så att man får en massa såna här bitar…

… högar med sågspån…

… och ett stort hål i väggen.

Till slut river man ner allt som består av trä, fyrkantiga bitar och sågspån runt det stora hålet.

Sedan ska kaklet bort. Det får man göra för hand med ett långt föremål av metall med ett handtag i orange plast och en hammare.

Då kan man göra illa sig.

Diskhon och golvet är bra ställen att lägga kakelsplitter på.

Om man lyckas få ut en hel kakelplatta kan man ju spara den om man vill. Och hänga i fönstret eller något på julen.

Sedan avlägsnar man (läs: sliter bort) trälisterna i taket och på golvet.

Om man har gjort rätt nu ska man ha ett rum som ser ut så här:

Efter en stunds funderande tar man också bort diskbänken. Vem behöver en sådan?

Till sist tar man bort resten av köksutrustningen...

... och ställer allt detta i hallen. Mycket snyggare.

Man kan gärna lämna lite kakelsplitter på köksgolvet för syns skull.

Färdigt för inflyttning! Bara att slänga dit en madrass på golvet så är det klappat och klart. Tänk vad fint det blir när man renoverar. Och härligt dammigt också, riktigt bra för hälsan. Jag höjer mysfaktorn med ett tänt ljus bara och så sköter det helande dammolnet resten.

Jag förstår verkligen inte

2010-04-22T14:48:00.002+02:00

Jag lyckas alltid säga telefonförsvarare istället för telefonsvarare. Varför krångla till ordet??

Nu höll jag dessutom på att skriva det också.

Helt kasst.

Ännu en kurskväll...

2010-04-21T22:15:00.002+02:00

... på Stockholms Improvisationsteater. Jag har nog aldrig haft så roligt där som den här gången. Det är väldigt spännande att se hur det blir när människor får släppa lös sin fantasi helt och hållet.

På akuten på ett sjukhus. Lisa har förlorat ena benet och ska nu opereras.
Berättarröst: ...och bredvid britsen låg benet som hon tappat. Där låg också en hög med andra ben, som ingen riktigt visste vem som hade tappat.

Och så var det någon som hade "tappat smöret och sålt pengarna". Oslagbart.

Jag skrattade så jag grät ikväll.

Nu ska jag äta köttfärspaj med god sallad. Puss.

Så enkelt

2010-04-21T11:34:00.007+02:00

Jag var så trött på alla som hade tagit min parkeringsplats på jobbet på morgnarna. Elektriker, rörmokare, byggjobbare av olika slag... de bygger ju om kontorslokalerna här bredvid. Alltför ofta när jag kom till kontoret stod det en bil i vägen för mig! På vår plats som vi betalar för att hyra!

Där står en skylt, ja. Men på den står det Bla bla Arkitektkontor AB (de som hade våra lokaler förut och därmed även parkeringsplatsen). Så jag har satt upp åtskilliga rosa notislappar (ja rosa, för det är de enda jag har i min bil) på diverse olika vindrutor. Och argumentet jag får tillbaka har alltid varit "Men sätt upp en skylt då!" eller "Bla bla Arkitektkontor har alltid låtit oss stå här". Ja men om de är så buddy buddys med de tidigare hyresgästerna lär de ju veta att de flyttade härifrån för ett halvår sedan??

Så en dag i förra veckan fick jag nog. Vi hade inga fler streamers här, så jag gick (efter ett samtal med en otrevlig parkerare) med raska steg upp på kontoret, hämtade ett stort kuvert, slet åt mig en tejprulle och en penna och smällde upp detta ovanpå den riktiga skylten. Det får duga så länge tänkte jag.

Och det fungerade faktiskt! Numera är det ingen som tar vår plats. Folk ringer till och med på hos oss för att fråga om det är okej att de står på platsen bredvid. Om den också är vår. Man kan tro att det var ett hotfullt kuvert jag tejpade upp, men nej. Men det gjorde tydligen folk mer vänligt inställda.

Kanske är själva grejen att det faktiskt är ett kuvert där och inte ett vanligt tryck. Så ser de att det har hänt nåt här liksom. Eller?

My music

2010-04-19T08:59:00.007+02:00

Jag älskar att upptäcka nya riktigt bra låtar. De där som har en så perfekt melodi att det känns som att man redan hört låten hundra gånger, fast det är första gången. Mm... Ni vet som när man får en ny vän och det känns som om man alltid känt varandra. Såna låtar.

Här är några som ligger högt på min lista nu:
Hazard - Richard Marx
Islands in the stream - Pop Feast
Don't stop believin' - Journey
Vem tänder stjärnorna - Eva Dahlgren
Heartbreaker - Dionne Warwick
Time after time - Cyndi Lauper
Jag ger dig min morgon - Mats Rådberg
We weren't born to follow - Bon Jovi
Girlfriend in a coma - The Smiths
Regn hos mig - Erik Linder
Catch the moon - Stefan Andersson
Did I tell you - Jerry Williams
One - U2
You can call me Al - Paul Simon
Sleeping child - Michael learns to rock
You don't know - Milow

Och här är några som alltid ligger högt på listan:
Nothing's gonna stop us now - Starship
Human Nature - Michael Jackson
Rough Boy - ZZ Top
Every breath you take - The Police
Angel - Shaggy
Is this love - Whitesnake
Black velvet - Alannah Myles
The animal song - Savage Garden
Will you be there - Michael Jackson (från filmen Rädda Willy)
I'm yours - Jason Mraz
Fast car - David Usher
Forever young - Alphaville
Storybook love - Willy deVille
What a feeling - Irene Cara

I wanna rock

2010-04-18T10:20:00.012+02:00

Var på dansfest med hårdrockstema igår - superkul! Lyckades till och med dansa med min coola peruk...

Först en bra sminkning.

Och så örhängen och en peruk på det.

Som gjort för en bra kväll ;)

Helena kände inte igen mig! Fast hon satte sig vid samma bord snett mitt emot mig. Sen när jag lutade mig fram för att säga något till Bodil som satt bredvid såg jag hur Helena bara hajade till och "nämen?? Malin!?" Haha... Men hon var faktiskt den enda som inte kände igen mig. På nära håll i alla fall. Erik sa att han kände igen mig på kroppsformen. Haha, var det en komplimang eller? undrade jag och han svarade att JA, DET var en komplimang!!

Vårt bord var i alla fall bäst - vi ställde oss upp på stolarna med rockiga moves och skrålade till Dagny när det var allsång. Det var förvånansvärt många som hade klätt ut sig, det var jättekul. Riktigt bra danser hade jag också hela kvällen, dansade faktiskt inte med en enda som jag inte hade roligt med. Fick ännu fler komplimanger på dansen - sånt är kul. Älskar när folk säger att man dansar bra, då får man sånt himla självförtroende. Underbara foxar och rockiga buggar - med peruk! Det blev ju inte alls varmt med den, nej nej...

Jag kanske ska gå på nästa dansfest också. De verkar ju ha blivit roligare sen några år tillbaka =)

I fredags var jag med några danskompisar på Wallmans i Uppsala, det var också riktigt roligt. De sjunger ju så bra... Där ställde vi oss också upp på slutet och dansade lite, liksom alla andra gäster i lokalen. Men så bjöd Wallmans upp oss på scenen en efter en. När en kille kom och tog tag i Maria ville hon inte gå upp själv utan försökte desperat få med sig någon av oss andra vid bordet. Såklart hakade jag på ;) och sen var nästan hela vårt bord uppe på scenen och dansade - med mig längst fram i mitten. Det hade jag ju inte direkt något emot. Haha.

Sen åkte vi hem till Martin och Mia och sjöng kareoke fram till klockan två på natten. Hade tänkt gå upp tidigt igår morse för att fixa med lägenheten, men så överdrivet tidigt blev det inte sen...

Bilder från Wallmans:

Maria och Martin

Peter som avskyr att fotas...

... och Patrik som gillar det desto mer =D

Nu ska jag åka in till Uppsala och se på skåpluckor, spis och kylskåp. Sen ska jag hålla danskurs i Knivsta med Jesper, det blir kul. Det är niorna på Thunmanskolan som ska lära sig dansa inför balen. Har nog aldrig varit så lite förberedd inför en kurs som nu känns det som, men det går säkert bra! Har sån himla härlig danslust. Man får nog det av att dansa mycket.

Ha det bra!
=)

Nu börjas det

2010-04-15T10:55:00.014+02:00

Var imorse och skrev under papper hos banken... Imorgon klockan 9.00 får jag tillträde till lägenheten! Underbart! Sen hoppas jag att pappa och Mattias kan slita sig från att meka med sin nyinköpta bil till att hjälpa mig riva väggen i köket i helgen... Får se hur det går. Har varit och tittat på kakel i alla fall, men det är svårt att välja. Det är mycket jag tycker om. Vad tycker ni?

Soffa har jag funderat på också. Jag vill nog ha en som är åt det svarta hållet men inte helt svart. Soffan är egentligen mörkare än den ser ut på bilden. Jag gillar tyget.

I lördags hade jag tjejkväll hemma hos mig, det var kul! Fast jag blev lite fundersam när Mattias tre minuter innan de skulle komma fortfarande låg i badet med dörren öppen och kollade på tv...
Det slutade i alla fall lyckligt utan större incidenter. Jag hade tänkt gå dit och presentera honom för dem men då hade han rymt till sitt rum... Typiskt.

Det var för övrigt en roligare kväll än vi haft på länge! Vi skulle filma något men det blev istället lite teatergrejer och improvisationslekar live. Jag har saknat det. Vi borde gör sånt oftare! Alla borde leka oftare. Och ha roligt oftare. Och skratta oftare. Och bada oftare. Särskilt med dörren öppen. Moahaha...

Riktigt härliga vårkvällar börjar det dessutom bli. Synd bara att det ska vara så fruktansvärt kallt fortfarande! Men isen är nästan borta och snart är den sista snön hos oss på landet borta. Det är en stor snöhög precis där de första tussilagorna brukar dyka upp... Fast nu har jag ändå sett de på annat håll :) Och krokusar med.

Det är märkligt hur man försöker hitta så mycket saker som möjligt att göra så fort man inte vill tänka. Men tänker gör jag ju ändå. Hela tiden.

Härlig kväll

2010-04-12T22:37:00.004+02:00

Var i Stockholm med mamma ikväll och åt goda crêpes vid S:t Eriksplan. Sen tog vi av någon anledning bilen ut till Hagaparken och fick för oss att gå en promenad förbi Haga Slott. Men promenaden utvecklade sig till en lång upptäcksfärd där vi passerade både Haga norra- och Haga södra grindar i jakten på bland annat Kinesiska paviljongen, Grottan och en mystisk kyrkliknande staty som stod uppe på vad som skulle kunnat vara en gravkulle. Vi utforskade också grunden till det som enligt Gustav den tredje skulle bli det nya Versailles. Cool källare hade det blivit i alla fall. Och så rörde vi vid en stor stenbumling som man sedan inte kommer att kunna röra vid, för den låg innanför grindarna till slottet som kronprinsessan Victoria och Daniel kommer att bo i. Häftigt va? Nej det tyckte inte vi heller. Men alltid något.

Det blev mörkare och mörkare ute och vi skulle just gå tillbaka till bilen, då mamma fick syn på en stor karta över området med en prick ritad ute på en udde som det stod "Ädelsten" på. Så då var vi ju tvungna att gå dit. På vägen mötte vi en fransman i cowboyboats med sina två rottweilers som sprang fritt. Kändes tryggt. Efter en lång promenad konstaterade vi att ädelstenen inte alls var något märkvärdigare än en villa som råkade heta Villa Ädelsten. Och dit fick man inte ens gå. Värdelöst. Helt plötsligt hade vi spenderat två hela timmar i Hagaparken och vi började känna oss lite trötta. Tur att det fanns gatlyktor på vägen tillbaka till bilen... Klockan 21.33 åkte vi tillslut därifrån.

Nu är jag hemma igen och ska sova. Det känns faktiskt som att jag gjort något riktigt nyttigt idag. Härligt!

Det var inte bara snön som var problemet

2010-04-12T13:26:00.003+02:00

Jag skulle såå inte vilja vara ägaren till den här cykeln.

Oändliga telefonsvarare

2010-04-12T10:28:00.005+02:00

"Välkommen till Hmhm slott och blablabla. Nu kommer du att få fyra alternativ... välj det som stämmer bäst överens med ditt ärende... tryck ett om du a) vill boka middag, b) vill boka lunch, c) vill boka frukost... y) vill boka konferens... ö) vill boka aktivitet... Tryck 2 om du har frågor om slottet, trädgården, vädret... eller ekonomin, miljön, boendet... Tryck 3 om du vill boka biljetter eller..."

Vid alternativ nummer fyra (som för övrigt var "du kopplas direkt till bokningen" som ju var samma som alternativ ett) hade jag nästan glömt bort varför jag ringde.

Det är inte lätt att vara telefonförsäljare.

Tänk vad roligt folk som jobbar där måste ha...

2010-04-09T22:17:00.007+02:00

Spännande iakttagelser på McDonald's. By me.

En man~40 år går fram till kassörskan vid disken.
- Har ni frukostmeny?
- Ehm, du är lite sen...
Mannen sneglar på klockan, 17.53. Hade han försovit sig lite kanske?

En annan man står med sin son~8 år och tittar på menyn.
- Jag ska nog ha en STOR hamburgare, pappa är väldigt hungrig idag.
- Jag tar en Happy Meal.
- Va? Är du säker? Blir du verkligen mätt på det?
- Ja.
- Okej, men då beställer vi efterrätt sen också. Vill du ha glass?
- Pommes frites..?
- Det ingår.
- Jaha.
Efter en liten stund tittar sonen på pappan och säger.
- Nej jag skojade bara, jag vill ha en stor cheeseburgare!

Tjejen som gör hamburgarna roar sig med att prata med sig själv.
- A big cheese burger, over.
- A big cheese burger accepted, over.
- Here comes the burgers, the burgers, the burgers...

Jag ska nog äta på McDonald's lite oftare. Sen kan jag kanske skriva en bok.
Vad tror ni om det?

Palmen i paradiset

2010-04-09T13:46:00.005+02:00

Mammas dröm.

Jag bläddrade i en resetidning och då hittade jag den! Palmen som hon letat efter på alla stränder under alla resor, med en stam som sträcker sig ut över havet... En gång såg vi den på en stor tavla, ett fotografi från Bali. Men ingen visste exakt var i Bali denna palm fanns. Men nu vet vi - den finns på Kuredu Island på Maldiverna!

Hejdå, nu sticker vi!

2010-04-07T11:31:00.001+02:00

Det satt en fågel utanför mitt fönster på kontoret idag. Sen flög den iväg.

Mm...

2010-04-07T09:47:00.010+02:00

Sånt man kan roa sig med när man ändå bara sitter på jobbet och stirrar in i skärmen.

Vad blir ditt namn baklänges?
Nilam

Har du husdjur?
Ja, eller min familj har en golden retriever som heter Zenda.

Har du gjort en snöängel i år?
Ja... Två till och med.

Hur långt är det längsta du har legat på sjukhus?
Det var antagligen när jag var liten och opererade halsmandlarna. Jag blev såklart sjukast av alla, så jag fick ligga kvar över natten och sen ta mig till bilen i rullstol för att jag mådde så illa. Fast jag fick en massa glass, det var gott...

Platt eller lockigt hår?
Lockigt! Förut hade jag svarat rakt, för jag avskydde mina lockar när jag var liten. Men nu är jag väldigt glad att jag har dem :)

Vad gör du när det regnar?
Ligger i min säng och lyssnar på regnet. Jag älskar smattret mot fönstret.

Har en dröm gått i uppfyllelse?
Jag väljer att tolka frågan bokstavligt. Ja, en gång drömde jag att pappa väckte mig mitt i natten och sa att min prydnadskatt i porslin gått sönder, den vänstra tassen var av. "Jag lägger den vid ditt tangentbord" sa pappa.
På morgonen kom jag ihåg drömmen och tittade på min katt, men den var hel. Sen på dagen var jag och mamma ute och åkte längdskidor och när vi kom hem sa pappa att han hittat min katt på golvet som ramlat ned och gått sönder... Jag gick upp till mitt rum och där, vid mitt tangentbord, låg min porslinskatt med vänstra tassen avbruten.
Pappa trodde mig inte. Men jag kommer nästan alltid ihåg mina drömmar, så jag visste ju vad jag hade drömt...

Vad har du för startsida på ditt Internet?
www.filmcafe.se

Vem ringde du senast?
Pappa.

Tycker du om sengångare?
Jag har ärligt talat inte funderat så mycket över det.

Vad har du för mobilringsignal?
Yes med Merry Clayton, från Dirty Dancing.

Första sporten du gick i?
Det har jag faktiskt ingen aning om... Men det måste väl vara dans antar jag.

Vad längtar du mest till nu?
Till dagen vi ses igen.

Hur gammal har du tänkt att bli?
89 år, i alla fall enligt något test jag gjorde förut.

När åt du en fiskebulle senast?
Jag tål inte fiskbullar i hummersås som är de godaste, men det var antagligen för ett år sedan.

Vad drömde du om i natt?
Hemligt.

Vilken tv-serie är bäst?
Scrubs. Men jag följer inga tv-serier längre.

Kan du gå ner i spagat?
Nej, det har jag aldrig kunnat. Men jag har heller inte försökt sedan jag var typ 8...

Vad åt du senast?
Laktosfri yoghurt med START skogsbär och lite socker. Och ett glas mjölk.

Höga eller låga strumpor?
Normalstrumpor? Annars låga på sommaren och höga på vintern.

Läser du på baksidan av mjölkpaketen?
Ja, alltid. Fast på den laktosfria mjölken står det alltid samma sak vilket är lite tråkigt. Så jag läser på Mattias mjölkpaket istället när han äter frukost.

Röd, grön, blå eller gul mjölk?
Grön!

Sommar eller snö?
SOMMAR!!! Men jag gillar snö, då kan man åka skidor och pulka :)

Bikini eller baddräkt?
Bikini trivs jag bäst i, eftersom det är finare och dessutom blir jag brun. Men om jag ska ha en simtävling med någon så måste jag välja baddräkt. Det går liksom inte annars.

Är du mörkrädd?
Ja, väldigt. Men jag tror det har blivit lite bättre med åren. Framför allt har jag sån otrolig fantasi så jag skapar läskiga figurer överallt i mörkret.

Har du någon gång haft ett par kalsonger på dig?
Ja det tror jag. Men i vilket sammanhang, det vet jag inte.

Riktig gran eller plastgran?
Riktig gran såklart! Man kan ju inte gå ut i skogen och hugga ner en plastgran??

Tänt eller släckt när du ska sova?
Släckt, annars somnar jag inte. Om jag mot förmodan somnar så vaknar jag snart igen av att det är ljust. När jag var liten ville jag alltid ha dörren på glänt så att ljuset från hallen kom in, men nu har jag alltid dörren helt stängd. Det måste ju betyda att jag blivit mindre mörkrädd? Eller bara vill ha mer privatliv kanske.

Godaste drickan till frukost?
Det beror helt på vad jag äter till frukost. Mjölk, oboy eller juice.

Senast lästa bok?
Den sista boken i Twilight-serien. Fast jag har haft ca 50 sidor kvar av den i flera månader nu...

Vem kramade du senast?
Mamma.

Älskar du att sjunga?
Ja, det gör jag. Men jag vet att jag inte har jättebra sångröst så jag sjunger helst ensam.

Vill du bli president?
Nej.

Har du någon gång spelat kille i en teater?
Nej, jag har nästan alltid spelat huvudrollen och då har jag varit tjej. Men när jag gjort egna filmer och sånt med kompisar har jag spelat kille många gånger.

Duscha eller bada badkar?
Duscha.

Kan du ditt mobilnummer utantill?
Jag kan en väldigt massa onödiga nummer i huvudet. Jag tävlade en gång med en kille om vem som kunde komma ihåg ett nummer längst, det var ett telefonnummer som vi såg på en lapp på ett träd vid en brygguthyrning i Norrtälje. Det var förbjudet att skriva ned numret. Första veckan var det ganska jämt, men när jag fortfarande kom ihåg numret efter några månader vann jag. Jag tror det var 0176-743 50 73. Men hittar det inte på eniro, så någon siffra kanske är fel. Någon som vill hyra en bryggplats i Norrtälje?
Ja, jag kan mitt mobilnummer utantill.

Har du tråkigt?
Nu? Nej, jag svarar ju på en massa onödiga frågor.

Har du gråtit i skolan nån gång?
Ja, många gånger.

Har du någon gång sminkat dig till punkare?
Ja, en gång.

Sjunger du på toa?
Nej men i badrummet.

Vilken färg har din jacka?
Jag har flera jackor. En vit dunjacka, en svart vinterjacka, en vit vårjacka och en olivgrön regnjacka. Och just det, en svart skidjacka.

Använder du långkalsonger?
Ja, när jag åker skidor, när jag fryser och ibland när jag bara är hemma och myser.

Är du höjdrädd?
Ja, tyvärr.

Vilket land vill du åka till?
Indien.

Vem var den senaste som fick dig att skratta?
Lina.

Vad ska du göra nu?
Åka hem tror jag.

Fan

2010-04-06T10:01:00.000+02:00

Ibland är livet svårt.