"In case of fire, expose yourself at the window"

I morse tänkte jag att jag skulle vara duktig och simma lite innan jobbet. Så jag gick iväg till Centralbadet 7.30 efter att ha ätit lite youghurt. Väl inne i simhallen var det bara en bana som det inte var folk i, "extra snabb bana (crawl och bröstsim)". Alternativen var "motionssim" där två tanter sakta halvsjönk framåt i bredd och "snabb bana (bröstsim)" där tre satsiga typer kämpade med andetagen mellan armrörelserna.

Jaha, tänkte jag, och hoppade i den extra snabba banan. Jag ville ju faktiskt crawla och det fick man tydligen inte göra någon annanstans. En skylt sa att dykning är förbjuden, det var därför jag hoppade. Fast jag hoppade bara sittandes från kanten eftersom en annan skylt sa att man absolut inte fick stänka på de andra som simmar. Mycket förbudsskyltar här. Hur som helst, att crawla och simma riktigt snabbt gick bra i ungefär fem minuter. Sen förflyttade jag mig till tantbanan och tog det lugnt i 250 meter.

Jag tänkte ta i igen och simma några snabba längder, men när jag klev upp ur bassängen kände jag att jag borde ha ätit lite mer än bara yoghurt till frukost. Andra kan motionera innan de ätit, men tydligen inte jag. Det visste jag ju redan. Så jag tog min handduk och skulle just gå in för att duscha, när jag hör ett tutande ljud i högtalarna.

"Viktigt meddelande! Viktigt meddelande! Brand har utlöst i byggnaden..."

Skojar de?? Nej! Varför? Suck. Aja, det var ju bara att snabba sig till skåpet och hämta sina saker. Jag funderade en sekund på om jag skulle hinna duscha av mig kloret i alla fall, men när de spelade meddelandet på engelska också tänkte jag att det är nog bäst att ta sig ut fort. Jag kom att tänkta på en rolig bok – Broken english spoken perfectly. Det är en samling med en massa meningar från skyltar och liknande där engelskan blivit lite fel. Ett exempel är en informationstavla i ett hotell där det stod "In case of fire, put a towel under the door and expose yourself at the window". Kul.

Dags att ta sig ifrån simhallen, som alla andra. Men en kvinna som stod bredvid mig funderade högt "jaha, då är frågan om man ska gå ut eller om det är falsklarm". "Klart vi måste gå ut" sa jag och drog på mig jeansen och en tröja. Så vi gick ut. I receptionen visste de inte om det var falsklarm eller på riktigt. Så jag gick ut därifrån med.

Och där var jag då, superhungrig och halvblöt och klorig, ute på gatan. Jag hade såklart kunnat gå hem till någon och duscha, men istället valde jag att åka hem. Då kunde jag både äta frukost och få på mig fräscha kläder. Nu ska jag jobba hemifrån.

Om det var skönt att simma innan jobbet? Jag vet inte, jag hann aldrig känna efter.