Den här helgen kan ha varit den allra bästa helgen i hela mitt liv! Jag tror faktiskt att den är det.
Vi hade inflyttningsfest i lördags och ca 30 personer var där (vi fick precis plats i vårt vardagsrum med lite ommöblering, tex fick soffan stå i köket och köksbordet i vardagsrummet). Festen var riktigt lyckad och folk verkade ha trevligt och kul. Vi hade drop in från kl fyra och när folk dök upp fick de grilla utomhus, sedan satt vi inne i värmen och åt. Jag och Fredric hade förberett personbingo som jag tror blev väldigt uppskattat. Alla fick varsitt formulär med en massa påståenden och så skulle man hitta personer som stämde in på dessa och få en signatur från dem. De som fick flest bingorader fick sedan välja bland fem fint inslagna presenter. =) Jag tyckte i alla fall att det var väldigt roligt! Och själva fick vi jättemånga fina presenter från våra gäster!
Fredric tyckte att vi skulle vänta lite med välkomsttalet tills alla var där, dvs kanske framåt sex-tiden. Det lät på honom som att han hade planerat en massa bra att säga, så jag lämnade det lite åt honom utan att fundera så mycket på det. Han höll ett riktigt bra tal! Jag flikade in med lite saker ibland, men sen var det så himla mycket fint han sa som jag kände att "oj, hur ska jag kontra det här?!" och plötsligt stod han där och överröste mig med komplimanger och stora fina ord och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller var jag skulle titta någonstans. Han var så himla gullig! Men jag anade förstås fortfarande ingenting.
Någonstans under talet hade jag registrerat att han ställt en blå termosmugg i fönstret bakom honom. Men jag tänkte inte mer på den (den stod säkert där av nån bra anledning som jag inte hann fundera över då), förrän han tog fram den under talet och började skruva upp locket. "Ska han dricka kaffe NU??" hann jag tänka innan jag tyckte det verkade så konstigt att det måste vara något annat. "Är det någon present till mig som han har där?" var andra tanken men jag kunde inte riktigt komma på anledningen till varför han skulle ge mig en present just där och då.
Sen fick han ut en blå sammetsask från termosen och då började poletten trilla ner... Jag fick en känsla av "är det här på riktigt?" och jag vet att jag backade lite och stod och gapade. Jag tror att folk applåderade men alla andra ljud kändes avlägset och alla andra människor var bara dimma. Jag såg bara Fredric när han tog asken, hörde ljudet av när han öppnade den och såg ringen som glänste vackert inuti. Fredric ställde sig på knä och jag slog händerna för munnen och tårarna började rinna. Sen sa han med sin underbara röst "Vill du gifta dig med mig?" och det enda ord som dök upp i huvudet var JAA! Alla lät glada och applåderade och jag fick en sån där känsla av att jag var med i en film. Plötsligt kände jag mig precis som en av de kvinnor i romantiska komedier som får uppleva ett fantastiskt frieri framför en massa människor och jag fullkomligt älskade det! Men det här var så mycket bättre, för det här är vår romantiska film! Och det var Fredric som stod på knä med en öppen ringask och som friade till mig. Det kändes helt underbart. Och känns fortfarande helt underbart.
Jag kastade mig i famnen på honom och mina glädjetårar fortsatte att rinna. Han satte ringen på fingret och plötsligt var jag förlovad. Vi är förlovade. Sen är det lite oklart vad som hände. Jag kunde inte få fram något ord alls, jag bara stod och kramade honom medan han sa något om riktiga ringar vi skulle prova ut senare. Sen gick vi ut i köket och jag stod där och funderade på om allt var verkligt. Jag frågade Fredric "är det sant?" och det var det. Sen kom släkt och vänner ut i köket för att krama oss och jag var fortfarande helt skakig av chocken. Men det var den bästa chock jag någonsin fått ;)
Ringen jag har nu är provisorisk tills vi får våra riktiga ringar, men det är verkligen den bästa provisoriska ring jag kan tänka mig! Den är i silver från Esprit och har små stenar även på sidan av ringen, vilket jag tycker är superfint! Dessutom känns det riktigt bra att gå runt med en superstor solitär tillsvidare ;) Igår var vi inne i Uppsala och provade ut ett par riktigt fina guldringar. De kommer om en dryg vecka, men jag är så himla nöjd med den här silverringen just nu så det är bara helt underbart att jag får gå runt med den lite längre!
Ja. Den här helgen var absolut den bästa hittills i hela mitt liv.
Jag älskar dig så otroligt mycket Fredric! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar