Malin Bengtson: Destination 2: Tylöbäck

Inte nog med att vi kom iväg lite senare än tänkt från mammas kusin, nej nej. Första stoppet säljarna gör är inte hos en kund utan på Godisfabriken i Mullsjö. De har en fyndig slogan tycker jag.

Smaskandes på godis av alla dess slag åkte vi vidare och hann med att hälsa på en hel del kunder. Vår lunch passade vi också på att äta hos några kunder till oss - visst är vi effektiva? Där fick jag också beröm för min smak på pizza. Jag kan ju inte äta mozarella så jag bad dem ta bort den och kanske lägga till någon extra grönsak istället. Paprika till exempel, tyckte jag. När jag sedan fick in pizzan sa servitrisen:
- Kockarna tyckte att ditt förslag på pizza såg fräscht ut!
Så om ni åker förbi Isaberg någon gång och äter en pizza som heter något i stil med Malins special, då vet ni vem som har uppfunnit den.

Mammas släkt kommer från Torup och där har de även skog, Kragared, som vi besökte. Vi passade också på att lägga blommor på hennes mormor och morfars grav, samt titta på graven för de som bodde på Bjernalt och som vi har vårt släktnamn Bjernald ifrån. Mammas morfars far eller något liknande.

Efter några kundbesök till anlände vi till Tylösand där vi bestämde oss för att stanna. Vi checkade in på hotell Tylöbäck i närheten och tog sen bilen en kilometer mot havet. Där gick vi på stranden en stund, konstaterade att den enda restaurangen med havsutsikt var fullbelagd, och gick sen vidare till en liten krog en bit upp. En intressant upplevelse. För det första var hovmästaren helt galen! Fast rolig. Han hälsade oss bokstavligen välkomna med öppna armar och ett glädjetjut. Vi måste ha varit de första gästerna sedan stenåldern tänker ni nu, men vi fick till och med vänta 20 minuter på att få ett bord. Hur orkar han hålla igång? Och för det andra var nog hela menyn felstavad. De erbjöd "dagens sopa" och på pizzamenyn stod det "Delad pizza kostar 20 kr". Två delade pizzor tack!

Efter maten tog vi en kvällspromenad på sandstranden. Härligt! Det började mörkna och vi stod ganska ensamma vid vattnet när en kille runt 30 år kom fram och frågade:
- Ska ni stå här länge eller?
Min första tanke var att vi stod i vägen och att han hade 20 kompisar som han tänkte dra ner med högtalare och dunkadunkamusik och dra igång värsta strandfesten just precis där, så jag tittade mig först omkring och funderade över hur långt bort vi skulle flytta oss på den stora sandstranden eller om han inte kunde vara lite mer flexibel innan både jag och mamma började svara:
- Eeh... njae, eller eeh..? lite sådär halvstammigt.
Då visade det sig hur mycket man egentligen hinner tänka på en sekund och hur fel man kan ha när man gör det.
- Jo, alltså jag tänkte bara höra om ni skulle kunna hålla i min rumsnyckel medan jag badar?
Jaså, det var så han menade. Klart vi kunde det! Det tog honom dessutom bara en minut att doppa sig. Kanske hade han inga kompisar heller.