"Jag var modigare förut. När jag var liten och gick i ettan var det en kille i klassen som jag tyckte var så söt! Så då sa jag det till honom: "jag tycker du är söt". Och då gick vi hem till honom och lekte med lego."

- Karolina Markgren

Äntligen gör jag någonting som jag verkligen trivs med! Jag gjorde helt rätt när jag valde att söka till Calle Flygares teaterskola. Jag får utlopp för min fantasi, min energi och allt som gör att jag känner mig levande på riktigt. Och jag älskar att leva!

Jag har flyttat hemifrån nu också. Jag har i och för sig bara varit hos mig tre nätter, varav två helt ensam. Annars har jag sovit hos Per. På Ekhöjden är jag i alla fall inte. Mamma och pappa hör av sig ibland och frågar när jag kommer hem, men just nu är mitt schema så fullspäckat att jag knappt kan planera någonting alls. Och fullspäckat schema utan planering går inte riktigt ihop...

Jag går i skolan förmiddagar. Jag jobbar eftermiddagar. Jag handlar mat och gör matlådor, jag hinner bara fundera över tvätten, jag jobbar med en revy på helgen och torsdagskvällar, jag försöker hinna med att dansa när jag kan, träffa kompisar, träffa Per, göra läxor, gå till tandläkaren, rösta på fp, gå till läkaren, öppna brev, gå till frisören och färga håret, lära mig manus utantill, äta, sova, andas... Jag har inte ens haft tid att gå ner i källaren och boka tvättid! När jag ska komma och hämta fler grejer från Ekhöjden? Jag vet inte!

Men jag trivs i alla fall. Det är huvudsaken. Möjligen skulle jag vilja ha ett annat jobb, då jag inte vill ha pappa som chef. Helst skulle jag jobba med människor på en restaurang, i butik eller på hotell. Eller café. Eller något annat. Någon som känner någon som känner någon?

Ja, Lina. Livet var kanske lättare när man var liten och lekte med lego. Att leva är en utmaning, men den kan vara himla rolig ibland.