La vie n'est pas facile

Hemma igen. Hemma till underbara Sverige, underbara vänner, underbara förändringar, underbar pojkvän...

Men också hemma till stressen och pressen. Saker som man inte tänker så mycket på när man är borta, men som nu dyker upp igen och gör en utmattad. Alldeles för mycket tankar. Varför är det så? Man längtar till det som är bra, men med det som är bra kommer också saker som är mindre bra. Livet kan aldrig vara bara bra. Det måste tydligen alltid finnas något. Något som gör livets våg balanserad.

Jag har det egentligen väldigt bra. Ibland gör jag en checklista över alla bra saker i mitt liv. Jag skriver aldrig ner den, men jag försöker tänka igenom vad jag har som jag är glad över. Och det hjälper oftast. Då inser jag att vågen kanske ändå väger tyngst där de positiva sakerna finns. Men man har väl ändå rätt att vara ledsen ibland? Ledsen över de där övriga grammen på andra sidan vågen. För de finns ju där.

De kommer nog alltid att finnas där. Kanske byts de ut mot något annat, precis som att man får nya saker att vara glad för. Är det meningen att det ska vara så?

Hundar har nog inga problem. Och om de har det så är det nog inget de går och gräver ned sig över. De verkar så bekymmerslösa.