Höstens färger mörknar.
Jag ser på dig där du går.
Himlen öppnar sig för regn.
Jag undrar vad du tänker på, hur du mår.
Dropparna faller men jag står stilla.
Ibland tittar du upp och möter min blick.
Det är kallt, solen fryser.
Jag tänker ofta på när det sa klick.
Du tappar något i gruset.
Det som är ditt börjar bli mitt.
Ett gammalt sår, det behövs inte mer.
Det som är mitt börjar bli ditt.
Titta på mig, titta inte ner.
Gränsen mellan oss suddas ut.
Jag springer ikapp dig innan vägen tar slut.
/Malin Bjernald
tisdag 5 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar